I ett debattinlägg i dagens Göteborgs Posten http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=510617 efterlyser Bengt Persson, professor i specialpedagogik i Borås, att pedagogerna måste ta plats i skoldebatten.
Helt riktigt ! kan inte annat än att instämma. Jag och Miljöpartiet har själv efterlyst detta både i riksdagsdebatter och på annan plats, men inte fått alltför mycket respons.
Problemet är tvådelat. Dels är det så som Bengt Persson skriver, att alltför få forskare syns i debatten. men det är också så att det finns en ovilja från politiken, och särskilt från det borgerliga hållet, att lyssna på forskare. Värst är själva utbildningsminstern, Jan Björklund (fp), som i flera riksdagsdebatter högt och tydligt deklarerat för vem som vill höra att han minsann inte bryr sig om vad forskningen säger, för dom är ändå oeniga.
Med en sådan attityd blir det också en sådan politik, kan man säga. En politik som inte bygger på forskning och beprövad vetenskap utan på det egna minnet om hur skolan var för en si så där 30/40 år sedan, då man själv gick i skolan.
Och det är rent ut sagt bedrövligt att den pedagogiska forskningen i Sverige inte reagerar mera högljudd och kraftigt på att en utbildningsminister uttalar sig på det sättet.
Ja, jag håller med Bengt Persson om att den pedagogiska forskningen måste höras mera i skoldebatten i Sverige. Jag hoppas att han själv också gör det. Och jag lovar att lyssna och ta till mig !
tisdag 11 augusti 2009
tisdag 4 augusti 2009
Skall man kunna folkomrösta om allt ?
Idag kunde man läsa att Nya Zeeland håller på med en folkomröstning om att upphäva förbudet mot barnaga. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3302317.svd och http://www.dn.se/nyheter/varlden/nya-zeeland-rostar-om-att-tillata-barnaga-1.925344
Jag blir beklämd. Och ännu mer när jag läser parlamentsledamöterna från de konservativa och sossarna som uttalar sig och som bara duckar. Att förbjuda barnaga är ett stort steg för mänskligheten, men det kräver också att man står upp för en progressiv och humanistisk barnpolitik och inte bara jamsar med och vänder kappan efter vinden. För det verkar ju som om det är det som politikerna i Nya Zeeland måste ha gjort. Eller att befolkningen i det landet är ovanligt korkat. För på annat sätt kan jag inte förklara för mig själv att ett land väljer att folkomrösta om att tillåta barnaga. Och att barnen inte får rösta.
Eller, skall vi folkomrösta om att tillåta dödsstraff? Nej, vissa saker skall man inte folkomrösta om. Barnaga hör till dom ämnena.
Undrar hur Nya Zeeland i framtiden tänker leva upp till FN`s barnkonvention.
Och i slutändan är detta ett ynkedomsbevis för den nya zeeländska politiken, som inte vågat ta debatten och försvarat barnen och deras rätt att slippa aga.
Jag blir beklämd. Och ännu mer när jag läser parlamentsledamöterna från de konservativa och sossarna som uttalar sig och som bara duckar. Att förbjuda barnaga är ett stort steg för mänskligheten, men det kräver också att man står upp för en progressiv och humanistisk barnpolitik och inte bara jamsar med och vänder kappan efter vinden. För det verkar ju som om det är det som politikerna i Nya Zeeland måste ha gjort. Eller att befolkningen i det landet är ovanligt korkat. För på annat sätt kan jag inte förklara för mig själv att ett land väljer att folkomrösta om att tillåta barnaga. Och att barnen inte får rösta.
Eller, skall vi folkomrösta om att tillåta dödsstraff? Nej, vissa saker skall man inte folkomrösta om. Barnaga hör till dom ämnena.
Undrar hur Nya Zeeland i framtiden tänker leva upp till FN`s barnkonvention.
Och i slutändan är detta ett ynkedomsbevis för den nya zeeländska politiken, som inte vågat ta debatten och försvarat barnen och deras rätt att slippa aga.
Inte ens lärlingsutbildningar kan Björklund
Förra veckan lanserade Björklund och alliansregeringen stolt att man skulle utreda anställningsbarheten för lärlingar under skoltiden. Lät jättebra tyckte alla (mig inklusive). Och skickliga som dom är hade dom dessutom utsett LO`s utbildnigsansvarige till utredare.
Sedan läste jag igår Företagarnas Christina Linderholm kommentar om detta i SvD http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3296799.svd , och jag måste nog säga att hon verkar ha mycket kloka synpunkter. Hon argumenterar mycket klokt kring problematiken att lärligarn går i skolan, och att om dom skall omfattas av kollektivavtal så omfattas dom även av upsägningar, LAS, turordningsregler och annat som kan drabba dom på fel sätt. Och att detta utspel från Björklund egentligen verkar handla om att han vill slipa ifrån ansvaret med lärlingarna och deras anställbarhet.
Och där har hon nog helt rätt. Jag hade i vintras en interpellationsdebatt med Sven Otto Littorin om just detta. Att regeringen hade lagt ner sitt lärlingsprogram i Halland och att därför lärlingarna nu står både utan lärlingsplats och arbete. Ett program som varit mycket framgångsrikt, och ett program som skulle kunna ha räddat lärlingsplatserna fram till att konjunkturen vänder och bygglärlingarna åter behövs. Men det var Littorin inte intresserad av. Lika lite som Björklund verkar vara intresserad av att veta hur verkligheten ser ut. Det räcker att låter bra, det är inte så viktigt att det också skall fungera i verkligheten. Synd att vi har en sådan regering i Sverige just nu.
Lite roligare att läsa Kjell Olof Feldts artikel i DN om friskolornas vinster. http://www.dn.se/opinion/debatt/friskolornas-vinster-utarmar-inte-skolan-1.923855 Klokt och bra skrivit !
Sedan läste jag igår Företagarnas Christina Linderholm kommentar om detta i SvD http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3296799.svd , och jag måste nog säga att hon verkar ha mycket kloka synpunkter. Hon argumenterar mycket klokt kring problematiken att lärligarn går i skolan, och att om dom skall omfattas av kollektivavtal så omfattas dom även av upsägningar, LAS, turordningsregler och annat som kan drabba dom på fel sätt. Och att detta utspel från Björklund egentligen verkar handla om att han vill slipa ifrån ansvaret med lärlingarna och deras anställbarhet.
Och där har hon nog helt rätt. Jag hade i vintras en interpellationsdebatt med Sven Otto Littorin om just detta. Att regeringen hade lagt ner sitt lärlingsprogram i Halland och att därför lärlingarna nu står både utan lärlingsplats och arbete. Ett program som varit mycket framgångsrikt, och ett program som skulle kunna ha räddat lärlingsplatserna fram till att konjunkturen vänder och bygglärlingarna åter behövs. Men det var Littorin inte intresserad av. Lika lite som Björklund verkar vara intresserad av att veta hur verkligheten ser ut. Det räcker att låter bra, det är inte så viktigt att det också skall fungera i verkligheten. Synd att vi har en sådan regering i Sverige just nu.
Lite roligare att läsa Kjell Olof Feldts artikel i DN om friskolornas vinster. http://www.dn.se/opinion/debatt/friskolornas-vinster-utarmar-inte-skolan-1.923855 Klokt och bra skrivit !
söndag 2 augusti 2009
Vem kan lita på Björklund ?
Idag har Björklund insett att kommunerna i Sverige behöver mer pengar. Före sommaren hade jag en interpellationsdebatt med honom i riksdagen då han inte hade fröstått det. I alla fall ville han inte medge det.
Det är bra att Björklund och fp nu äntligen har förstått att kommunerna behöver mer pengar. Frågan är bara vad som blir av denna förståelse. För ett år sedan gjorde fp en del utspel i Marstrand om forskningspropositionen. Inte blev det så mycket av det. När Björklund var skolborgarråd i Stockholm lovade han alltid mycket pengar till skolorna. Dom fick knappt så att det räckte till löneuppräkningen. Ungefär som idag i Stockholm. Stora ord och tomma löften.
Jag skulle bli jätteglad om Björklund lyckas driva igenom mer resurser till kommunerna. Men, har han den pondusen gentemot Anders Borg? En finansminister som verkar sjukligt besatt av sparande och skattesänkningar. Jag tvivlar. och då är dagens utspel inte annat än tomma ord som skall försöka skyla över att Björklund kommer att gå till historien som den skolminister som administrerat de största nedskärningarna i svensk skola sedan 90-talet.
Det är bra att Björklund och fp nu äntligen har förstått att kommunerna behöver mer pengar. Frågan är bara vad som blir av denna förståelse. För ett år sedan gjorde fp en del utspel i Marstrand om forskningspropositionen. Inte blev det så mycket av det. När Björklund var skolborgarråd i Stockholm lovade han alltid mycket pengar till skolorna. Dom fick knappt så att det räckte till löneuppräkningen. Ungefär som idag i Stockholm. Stora ord och tomma löften.
Jag skulle bli jätteglad om Björklund lyckas driva igenom mer resurser till kommunerna. Men, har han den pondusen gentemot Anders Borg? En finansminister som verkar sjukligt besatt av sparande och skattesänkningar. Jag tvivlar. och då är dagens utspel inte annat än tomma ord som skall försöka skyla över att Björklund kommer att gå till historien som den skolminister som administrerat de största nedskärningarna i svensk skola sedan 90-talet.
fredag 31 juli 2009
Alltid denna trist svartvita vinstdiskussion.......
Jag blir inte så lite trött på denna ensidiga vinstdiskussion när det gäller friskolor....
Och framförallt att frågan blir en ideologisk slagdänga utan konkreta nyskapande förslag.
Vi har dels vänstersidan som ropar efter förbud för vinster i friskolor, och dels högern som inte ser några problem alls med det utan nästan motsatsen, att skolor med vinst är de bästa....
Och sanningen finns ju varken hos den ena eller andra. Det är klart att det är ett problem om offentlig sektor skall bli den nya mjölkkon för riskkapitalister. Men riktigt så kan det knappast bli med skolsektorn. Som åtskilliga företrädare för de stora friskolekoncernerna har påtalat flera talet gånger är detta en bransch som kräver långsiktighet. Och en bransch där dåligt rykte sprider sig väldigt fort och leder till ofrånkomlig elevtapp=inga pengar. Samt kanske den offentligt finansierade verksamhet med den tuffaste och tätaste kontrollen via inspektioner och media. Med andra ord, dåliga förutsättningar för kvartalskapitalster.
Snarare skulle jag i så fall rekommendera sjukvården, äldreomsorgen, HVB-hem eller någon annan offentligt finansierad verksamhet som står under länsstyreselnernas eller socialstyrelsens tillsyn. Den är nämligen ganska så obefintlig.
Men lika tokigt är det ju att påstå att att vinstfrågan är helt oproblematisk när det gäller friskolor. Särskilt John Bauerkoncernen visade i vintras hur man på ganska så märkliga sätt kan plocka ut pengar till ägarna, inte så mycket genom att generera vinster ur verksamheten utan genom att helt enkelt lura bankerna att låna ut framtida vinster kontant.
Vad som behövs nu är konkreta förslag hur vi skapar ett vettigt regelverk för den nya struktur som vuxit fram runt friskolor, med koncernbildningar, vinstuttag, försäljning och garantier som motverkar att vinster skapas genom dumpad kvalitet. Inte förbudsförslag eller hyllningar till kvartalskapitalismen.
När får vi se dessa förslag ?
Och framförallt att frågan blir en ideologisk slagdänga utan konkreta nyskapande förslag.
Vi har dels vänstersidan som ropar efter förbud för vinster i friskolor, och dels högern som inte ser några problem alls med det utan nästan motsatsen, att skolor med vinst är de bästa....
Och sanningen finns ju varken hos den ena eller andra. Det är klart att det är ett problem om offentlig sektor skall bli den nya mjölkkon för riskkapitalister. Men riktigt så kan det knappast bli med skolsektorn. Som åtskilliga företrädare för de stora friskolekoncernerna har påtalat flera talet gånger är detta en bransch som kräver långsiktighet. Och en bransch där dåligt rykte sprider sig väldigt fort och leder till ofrånkomlig elevtapp=inga pengar. Samt kanske den offentligt finansierade verksamhet med den tuffaste och tätaste kontrollen via inspektioner och media. Med andra ord, dåliga förutsättningar för kvartalskapitalster.
Snarare skulle jag i så fall rekommendera sjukvården, äldreomsorgen, HVB-hem eller någon annan offentligt finansierad verksamhet som står under länsstyreselnernas eller socialstyrelsens tillsyn. Den är nämligen ganska så obefintlig.
Men lika tokigt är det ju att påstå att att vinstfrågan är helt oproblematisk när det gäller friskolor. Särskilt John Bauerkoncernen visade i vintras hur man på ganska så märkliga sätt kan plocka ut pengar till ägarna, inte så mycket genom att generera vinster ur verksamheten utan genom att helt enkelt lura bankerna att låna ut framtida vinster kontant.
Vad som behövs nu är konkreta förslag hur vi skapar ett vettigt regelverk för den nya struktur som vuxit fram runt friskolor, med koncernbildningar, vinstuttag, försäljning och garantier som motverkar att vinster skapas genom dumpad kvalitet. Inte förbudsförslag eller hyllningar till kvartalskapitalismen.
När får vi se dessa förslag ?
torsdag 30 juli 2009
Alla skolor borde fira Pridedagar
Idag publicerar jag och Per Olsson en artikel om behovet av Pride dagar i alla våra skolor på newsmill. http://newsmill.se/artikel/2009/07/30/alla-skolor-borde-fira-pridedagar
ALLA SKOLOR BORDE FIRA PRIDEDAGAR
”-Jag minns när jag lämnade in en uppsats i högstadiet. Vi skulle skriva om ”Hur ser din drömkille, eller drömtjej ut.” Jag skrev om båda delarna, för jag inte visste om den jag drömde om var tjej eller kille. Jag fick inte ens något betyg på uppsatsen, läraren lämnade tillbaka den utan kommentar.” Timo från RFSL:s fritidsgård Egalia i Stockholm.
”Vi hade kärleksvecka i höstas. Killarna skulle vara med vår gympalärare och tjejerna med en kvinna. Och då sa gympaläraren så här: Men nu killar måste vi värma up inför kärleksveckan. Så vi går laget runt och så får ni alla säga vad ni tänder på hos tjejerna. Jag blev alldeles kall och ville rusa därifrån. Jag fick sådan panik att jag inte ens kunde hitta på något att säga. Så jag sa samma sak som min kompis Martin. Jag hade ju tänkt berätta för honom att jag är bög- men det kändes helt omöjligt nu. Som om jag ljugit. Och det har jag ju. (Albin 14 år).” Intervju återgiven av Myndigheten för Skolutveckling 2005.
Delbetänkandet för den statliga utredningen ”Flickor och pojkar i skolan - hur jämställt är det?” SOU2009:64, ur vilken ovanstående citat är hämtade, redovisar även ett mycket oroande motstånd mot att aktivt arbeta med könsroller från föräldrar och lärare i skolor. Till exempel från Västra Götaland där föräldrar 2001 bad personal avsluta projektet ”Vidga vyerna”, genuspedagoger som vittnar om öppet motstånd från skolledningar och kollegor (Wahlgren Carlsson 2009) samt ett ifrågasättande av behovet av killgrupper i Västerbotten 2003 (Fridh m.fl.2005), för att nämna några exempel.
Vi går alla i skolan. Ingen del av samhället formar oss kollektivt på ett så utpräglat sätt som skolan. Alla har åsikter om skolan, hur den skall vara och hur den är. Inte så konstigt heller, eftersom vi alla har minst 9 års erfarenhet av den, på heltid.
Ett framgångsrikt modernt samhälle präglas av öppenhet, mångkultur och respekt. Den internationella värdegrundsundersökningen World Value Survey visar att Sverige är det landet i världen där individen betyder mest, religionen och familjen minst. Vi ligger i topp när det gäller individuell utveckling, självständighet och kreativitet.
Denna utveckling kan främjas eller motarbetas i skolan. De inledande citaten från eleverna och referenserna från utvecklingsprogrammen i olika skolor oroar. Det finns en mycket positiv utveckling i samhället mot ökad tolerans och respekt för individuell mångfald som positiv, men för att detta skall kunna växa och utvecklas måste skolan göra upp med gamla normer och myter. Skolan måste bl.a. på ett mycket mera offensivt sätt lära sig respekt för olika sexuella identiteter och läggningar. Och det första steget i denna riktning är att börja prata öppet. Därför kräver vi en Pride-dag i varje skola varje år! En plats för öppen dialog kring HBTQ-frågor i alla skolor, på samma sätt som Pride-festivalen har skapat denna plats i det svenska samhället.
Vi vet att samhället har utvecklats i rekordfart under de senaste åren. Särskilt acceptansen för olika sexuella identiteter och läggningar. Vi vet att det som vuxen och lärare kan upplevas som mycket svårt att öppet diskutera och debattera dessa frågor, frågor som i ens egen ungdom aldrig fick något utrymme. Frågor som aldrig togs upp i ens utbildning. Men det är också på grund av samhällets radikala förändring i dessa frågor som behovet av debatt och samtal i skolan om HBTQ-frågor är så stort. I hela landet. Såväl i storstaden som på landsbygden.
Vi vet att dessa frågor är svåra ur ett mångkulturellt perspektiv. I många länder och kulturer är HBTQ-frågor betydligt mera kontroversiella än i Sverige. Och i det mångkulturella samhället blir detta ett problem även i Sverige. Här måste det vara helt tydligt. Det moderna Sverige är mångkulturellt, och den respekt för olika kulturer som det mångkulturella samhället bygger på får aldrig innebära ett förtryck av den individuella människans fri och rättigheter. Därför måste Sveriges skolor förmedla både ett mångkulturellt och ett HBTQ-perspektiv. Detta sker inte av sig själv, utan genom att ta tag i frågorna och diskutera. Skapa platser där diskussionen kan föras. Till exempel genom att införa Pride-dagar på alla skolor i Sverige.
Mats Pertoft, riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson (MP)
Per Olsson, Ledamot, ledamot i utbildningsnämnden Stockholm Stad (MP)
ALLA SKOLOR BORDE FIRA PRIDEDAGAR
”-Jag minns när jag lämnade in en uppsats i högstadiet. Vi skulle skriva om ”Hur ser din drömkille, eller drömtjej ut.” Jag skrev om båda delarna, för jag inte visste om den jag drömde om var tjej eller kille. Jag fick inte ens något betyg på uppsatsen, läraren lämnade tillbaka den utan kommentar.” Timo från RFSL:s fritidsgård Egalia i Stockholm.
”Vi hade kärleksvecka i höstas. Killarna skulle vara med vår gympalärare och tjejerna med en kvinna. Och då sa gympaläraren så här: Men nu killar måste vi värma up inför kärleksveckan. Så vi går laget runt och så får ni alla säga vad ni tänder på hos tjejerna. Jag blev alldeles kall och ville rusa därifrån. Jag fick sådan panik att jag inte ens kunde hitta på något att säga. Så jag sa samma sak som min kompis Martin. Jag hade ju tänkt berätta för honom att jag är bög- men det kändes helt omöjligt nu. Som om jag ljugit. Och det har jag ju. (Albin 14 år).” Intervju återgiven av Myndigheten för Skolutveckling 2005.
Delbetänkandet för den statliga utredningen ”Flickor och pojkar i skolan - hur jämställt är det?” SOU2009:64, ur vilken ovanstående citat är hämtade, redovisar även ett mycket oroande motstånd mot att aktivt arbeta med könsroller från föräldrar och lärare i skolor. Till exempel från Västra Götaland där föräldrar 2001 bad personal avsluta projektet ”Vidga vyerna”, genuspedagoger som vittnar om öppet motstånd från skolledningar och kollegor (Wahlgren Carlsson 2009) samt ett ifrågasättande av behovet av killgrupper i Västerbotten 2003 (Fridh m.fl.2005), för att nämna några exempel.
Vi går alla i skolan. Ingen del av samhället formar oss kollektivt på ett så utpräglat sätt som skolan. Alla har åsikter om skolan, hur den skall vara och hur den är. Inte så konstigt heller, eftersom vi alla har minst 9 års erfarenhet av den, på heltid.
Ett framgångsrikt modernt samhälle präglas av öppenhet, mångkultur och respekt. Den internationella värdegrundsundersökningen World Value Survey visar att Sverige är det landet i världen där individen betyder mest, religionen och familjen minst. Vi ligger i topp när det gäller individuell utveckling, självständighet och kreativitet.
Denna utveckling kan främjas eller motarbetas i skolan. De inledande citaten från eleverna och referenserna från utvecklingsprogrammen i olika skolor oroar. Det finns en mycket positiv utveckling i samhället mot ökad tolerans och respekt för individuell mångfald som positiv, men för att detta skall kunna växa och utvecklas måste skolan göra upp med gamla normer och myter. Skolan måste bl.a. på ett mycket mera offensivt sätt lära sig respekt för olika sexuella identiteter och läggningar. Och det första steget i denna riktning är att börja prata öppet. Därför kräver vi en Pride-dag i varje skola varje år! En plats för öppen dialog kring HBTQ-frågor i alla skolor, på samma sätt som Pride-festivalen har skapat denna plats i det svenska samhället.
Vi vet att samhället har utvecklats i rekordfart under de senaste åren. Särskilt acceptansen för olika sexuella identiteter och läggningar. Vi vet att det som vuxen och lärare kan upplevas som mycket svårt att öppet diskutera och debattera dessa frågor, frågor som i ens egen ungdom aldrig fick något utrymme. Frågor som aldrig togs upp i ens utbildning. Men det är också på grund av samhällets radikala förändring i dessa frågor som behovet av debatt och samtal i skolan om HBTQ-frågor är så stort. I hela landet. Såväl i storstaden som på landsbygden.
Vi vet att dessa frågor är svåra ur ett mångkulturellt perspektiv. I många länder och kulturer är HBTQ-frågor betydligt mera kontroversiella än i Sverige. Och i det mångkulturella samhället blir detta ett problem även i Sverige. Här måste det vara helt tydligt. Det moderna Sverige är mångkulturellt, och den respekt för olika kulturer som det mångkulturella samhället bygger på får aldrig innebära ett förtryck av den individuella människans fri och rättigheter. Därför måste Sveriges skolor förmedla både ett mångkulturellt och ett HBTQ-perspektiv. Detta sker inte av sig själv, utan genom att ta tag i frågorna och diskutera. Skapa platser där diskussionen kan föras. Till exempel genom att införa Pride-dagar på alla skolor i Sverige.
Mats Pertoft, riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson (MP)
Per Olsson, Ledamot, ledamot i utbildningsnämnden Stockholm Stad (MP)
söndag 14 juni 2009
Betyg klart underkänt för alliansens skollagsförslag idag
Egentligen hade jag tänkt skriva ett lite resonerande inlägg om utbildningsministerns utspel i morse om att elever skall kunna tvingas gå ett tionde skolår. Och det skall jag nog fortfarande göra. Men först måste jag bli av med en del av min ilska.
Jag blev riktigt upprörd över Björklunds utspel ikväll i rapport om att förbjuda elever att läsa upp sina gymnasiebetyg på Komvux om dom har godkänt eller bättre i slutbetyg. Det är hög tid att vi i Sverige börjar värdesätta att ungdomar som inte har haft intresse eller förmåga/ork på gymnasiet vill förbättra sina möjligheter för att antingen få bättre jobb eller komma in på en högskola. Detta är inget som skall bestraffas utan uppmuntras !
Björklunds och alliansens förslag i skollagen kommer enbart att leda till en negativ spiral där eleverna istället för att försöka få godkänt medvetet satsar på icke godkänt i slutbetyg så att dom får rätten att läsa på Komvux. Oerhört negativt!
Men redan tidigare idag blev jag undrande. Där gick Björklund ut fick journalisten att tro att alliansen föreslår förlängd skolplikt för alla elever. Men när man läser ordentligt föreslår man i skollagen att det är kommuner som vid behov skall kunna besluta om att förlänga skolplikten med ett år. En ganska så stor skillnad mellan det förslaget och att gå ut och påstå att skolplikten generellt skall förlängas med ett år. Undrar om man kan klaga hos KO på en minister för felaktig konsumentinformation ?
Och även om man inte kan så undrar jag vad ett sådant förslag skall vara bra för. Ett tionde skolår eller ett preparandår för gymnasiet kan nog behövas. Men det måste ju bygga på frivillighet. En elev i 15-16 årsåldern som inte vill lära sig kommer knappast att lära sig mer bara för att kommunen beslutar om ett extra skolår.. Inte särskilt genomtänkt förslag....
Kan inte alliansen prestera bättre ? Betyg klart underkännt !
Jag blev riktigt upprörd över Björklunds utspel ikväll i rapport om att förbjuda elever att läsa upp sina gymnasiebetyg på Komvux om dom har godkänt eller bättre i slutbetyg. Det är hög tid att vi i Sverige börjar värdesätta att ungdomar som inte har haft intresse eller förmåga/ork på gymnasiet vill förbättra sina möjligheter för att antingen få bättre jobb eller komma in på en högskola. Detta är inget som skall bestraffas utan uppmuntras !
Björklunds och alliansens förslag i skollagen kommer enbart att leda till en negativ spiral där eleverna istället för att försöka få godkänt medvetet satsar på icke godkänt i slutbetyg så att dom får rätten att läsa på Komvux. Oerhört negativt!
Men redan tidigare idag blev jag undrande. Där gick Björklund ut fick journalisten att tro att alliansen föreslår förlängd skolplikt för alla elever. Men när man läser ordentligt föreslår man i skollagen att det är kommuner som vid behov skall kunna besluta om att förlänga skolplikten med ett år. En ganska så stor skillnad mellan det förslaget och att gå ut och påstå att skolplikten generellt skall förlängas med ett år. Undrar om man kan klaga hos KO på en minister för felaktig konsumentinformation ?
Och även om man inte kan så undrar jag vad ett sådant förslag skall vara bra för. Ett tionde skolår eller ett preparandår för gymnasiet kan nog behövas. Men det måste ju bygga på frivillighet. En elev i 15-16 årsåldern som inte vill lära sig kommer knappast att lära sig mer bara för att kommunen beslutar om ett extra skolår.. Inte särskilt genomtänkt förslag....
Kan inte alliansen prestera bättre ? Betyg klart underkännt !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
