I torsdags blev det nya läraravtalet klart. Bra. Tyvärr kantas just läraravtalen av alltförmycket politik och utspel på vägen.
På den ena sidan SKL som på central nivå vill reglera arbetstiden för lärarna. Har man inte lärt från 90-talet? Jag minns när jag i Södertälje kommunstyrelse fick höra hur många miljoner man skulle spara på lärarna när Usk:en avskaffades genom ett centralt avtal. Inte för att jag trodde på det :-), och inte blev det någon stor besparing heller. Det är farligt att räkna hem stora stukturella förändringar via centrala löneavtal om dom inte har förankrats länge på lokal nivå innan. Usk:en finns väl fortfarande kvar i en del skolor. Om man vill förändra arbetstiderna i skolan och göra dom mer flexibla måste man jobba lokalt med detta och se till att det blir så bra lösningar som alla står bakom att ryktet om detta sprider sig. underifrån. Inte uppifrån. Det håller inte. Därför tycker jag att det är bra att avtalet öppnar för lokala lösningar. Där ligger utvecklingen för framtiden.
Och på den andra sidan populistiska utspel från folkpartiet som hoppade av förhandlingsgruppen och påstod att detta var för att man stödde lärarförbundens krav. Det hade kanske blivit ett ännu bättre förslag, eller gått fortare, om folkpartiet visat lite råg i ryggen och suttit kvar och påverkat i förhandlingsdelegationen. Det är ju så demokrati fungerar. Sitt kvar och påverka istället för att söka kortsiktiga populistiska poäng. Men så gör inte fp. Tyvärr.
Nu hoppas jag att det nya avtalet kan leda till arbetsro i skolorna, mindre populism och mera utveckling. Det behöver Sverige.
lördag 8 maj 2010
lördag 3 april 2010
Folkpartiet lämnar lärarna i sticket genom populistiskt utspel
Igår tillkännagav Folkpartiet att dess ledamöter i SKL hoppar av löneförhandlingarna med lärarfacken i Sveriges Kommuner och Landstings förhandlingdelegation i, som dom säger, protest mot hur man förhandlar om lärarnas arbetstider..
SKL`s andre vice ordförande, Lennart Gabrielsson säger i DN http://www.dn.se/nyheter/politik/fp-hoppar-av-lararforhandlingar-1.1071962 att han inte tror att detta har inträffat någon gång tidigare. Men Lennart Gabrielsson måste ha svårt med minnet. För ett antal år sedan satt hans nuvarande partiledare, Jan Björklund, som skolborgaråd i Stockholm i förhandlingsdelegationen. Och han var då tvungen att hoppa av eftersom han mitt under pågående förhandling gått ut och krävt högre löner för lärarna.
Till saken hör att Jan Björklund`s agerande inte underlättade löneförhandlingarna för lärarna den gången. Inte heller var Jan Björklund beredd att höja lärarnas löner ens där han hade egen förfoganderätt, i Stockholms stad. Den enda effekten av hans agerande var att lärarna tappade en röst för sin sak i förhandlingsdelegationen. Om det nu var en röst för deras sak.
Samma sak nu. Vem tjänar på folkpartiets agerande? Knappast lärarna. Om vi nu utgår ifrån att Folkpartiet i förhandlingsutskottet verkligen stödjer lärarfackens linje när det gäller arbetstiden så hade det helt säkert varit bättre för lärarna som folkpartiet suttit kvar i förhandlingsutskottet och drivit sin linje. Man hade kanske inte vunnit helt och hållet, men man hade kunnat driva sin linje hela vägen och påverka resultatet.
Istället hoppar man av och gör en stor show av det hela. Sveriges lärare tror att Folkpartiet stödjer dom. Men är det så? Knappast. Folkpartiet tar åter förstapris i populism. Istället för att ta ansvar, påverka förhandlingarna i realiteten och stödja lärarnas sak fullt ut tar man den enkla vägen. Hoppar av, vägrar ta ansvar för vad ens allianskompisar förhandlar om och avsvär sig sin påverkansmöjlighet.
Det hade varit bra för svensk skola om folkpartiet kunde ta lika mycket ansvar som dom annars predikar att lärare och elever skall ta.
SKL`s andre vice ordförande, Lennart Gabrielsson säger i DN http://www.dn.se/nyheter/politik/fp-hoppar-av-lararforhandlingar-1.1071962 att han inte tror att detta har inträffat någon gång tidigare. Men Lennart Gabrielsson måste ha svårt med minnet. För ett antal år sedan satt hans nuvarande partiledare, Jan Björklund, som skolborgaråd i Stockholm i förhandlingsdelegationen. Och han var då tvungen att hoppa av eftersom han mitt under pågående förhandling gått ut och krävt högre löner för lärarna.
Till saken hör att Jan Björklund`s agerande inte underlättade löneförhandlingarna för lärarna den gången. Inte heller var Jan Björklund beredd att höja lärarnas löner ens där han hade egen förfoganderätt, i Stockholms stad. Den enda effekten av hans agerande var att lärarna tappade en röst för sin sak i förhandlingsdelegationen. Om det nu var en röst för deras sak.
Samma sak nu. Vem tjänar på folkpartiets agerande? Knappast lärarna. Om vi nu utgår ifrån att Folkpartiet i förhandlingsutskottet verkligen stödjer lärarfackens linje när det gäller arbetstiden så hade det helt säkert varit bättre för lärarna som folkpartiet suttit kvar i förhandlingsutskottet och drivit sin linje. Man hade kanske inte vunnit helt och hållet, men man hade kunnat driva sin linje hela vägen och påverka resultatet.
Istället hoppar man av och gör en stor show av det hela. Sveriges lärare tror att Folkpartiet stödjer dom. Men är det så? Knappast. Folkpartiet tar åter förstapris i populism. Istället för att ta ansvar, påverka förhandlingarna i realiteten och stödja lärarnas sak fullt ut tar man den enkla vägen. Hoppar av, vägrar ta ansvar för vad ens allianskompisar förhandlar om och avsvär sig sin påverkansmöjlighet.
Det hade varit bra för svensk skola om folkpartiet kunde ta lika mycket ansvar som dom annars predikar att lärare och elever skall ta.
söndag 28 februari 2010
lagrådet tvingar regeringen att välja mellan skollag och rättsäkerhet
Sitter och läser lagrådets svar till regeringen om den nya skollagen. Tack till Per Olsson för tipset på Twitter ! Du hittar dokumentet på http://www.lagradet.se/yttranden/Den%20nya%20skollagen%20-%20for%20kunskap,%20valfrihet%20och%20trygghet.pdf
Det anmärknigsvärda är att lagrådet inte ifrågasätter lagligheten i detta dokument, utan slarvigheten ! Här finner vi 77 sidor om oklarheter, juridiska felaktifheter, otydligheter och annat i den nya skollagen. Det är uppenbart att väldigt mycket i lagverket är hastverk och dåligt genomarbetat.
Bedrövligt. Detta lagverk har bearbetas sedan 2001, då Skollagskommittén som både jag och Björklund satt i, lämnade ifrån sig sitt arbete. Alliansen har arbetat med detta sedan dom vann valet 2006. Och nu undrar man: Kommer dom att bli klara tills den 23.3., sista dagen att lägga fram en proposition till riksdagen om den skall kunna beslutas före valet?
Lagrådets kritik är förintande. Inte politiskt utan rent juridiskt hantverksmässigt. Ett hafsverk rätt och slätt. Vi får se om Björklund klarar denna kamp mot tiden :-)
Men man tycker ju att dom kunde ha ansträngt sig lite mer, och inte väntat till sista minuten. Den enkla slutsatsen man kan dra av detta faktum är väl att alliansen varit allt annat än enig i dessa skollagsfrågor. Så oeniga att dom hållit på tills in i den sista minuten. och slarvat. Bådar inte gott för framtiden. Lika bra vi byter regering !
Det anmärknigsvärda är att lagrådet inte ifrågasätter lagligheten i detta dokument, utan slarvigheten ! Här finner vi 77 sidor om oklarheter, juridiska felaktifheter, otydligheter och annat i den nya skollagen. Det är uppenbart att väldigt mycket i lagverket är hastverk och dåligt genomarbetat.
Bedrövligt. Detta lagverk har bearbetas sedan 2001, då Skollagskommittén som både jag och Björklund satt i, lämnade ifrån sig sitt arbete. Alliansen har arbetat med detta sedan dom vann valet 2006. Och nu undrar man: Kommer dom att bli klara tills den 23.3., sista dagen att lägga fram en proposition till riksdagen om den skall kunna beslutas före valet?
Lagrådets kritik är förintande. Inte politiskt utan rent juridiskt hantverksmässigt. Ett hafsverk rätt och slätt. Vi får se om Björklund klarar denna kamp mot tiden :-)
Men man tycker ju att dom kunde ha ansträngt sig lite mer, och inte väntat till sista minuten. Den enkla slutsatsen man kan dra av detta faktum är väl att alliansen varit allt annat än enig i dessa skollagsfrågor. Så oeniga att dom hållit på tills in i den sista minuten. och slarvat. Bådar inte gott för framtiden. Lika bra vi byter regering !
söndag 7 februari 2010
Det står mellan mp och m för vilsna socialliberala
Socialliberala väljare är både eftertraktade och vilsna i dagens partilandskap. Vilka partier företräder idag egentligen socialliberala värderingar?
Traditionellt folkpartiet, men det partiet har först med Leijonborg och nu ännu starkare med Björklund förflyttat sig så långt högerut att socialliberala knappast kan känna sig hemma, trots attraktiva förkläden som Birgitta Ohlsson. Centerpartiet gjorde ett stort ryck 2006, men har efter det stadigt marscherat allt längre högerut. Liberalt kanske, men knappast socialliberalt.
Det borgerliga partiet som gjort motsatta resa är då moderaterna. Kanske inte i partidjupet och ute i kommuner och landsting, men väl på riksnivå. Reinfeldt och borg har målmedvetet placerat moderaterna som nytt socialliberalt parti i mitten, längst till vänster inom alliansen.
På samma sätt ligger Miljöpartiet i många frågor längst till höger inom det rödgröna blocket, med många liberala frågor som hjärtefrågor och individens möjligheter som ett klart ideologiskt riktmärke.
Två partier som tidigare knappast hade så många beröringspunkter, men som nu ideologiskt ligger ganska nära. M och MP. Känns ganska så förvånande...
Sedan är det ju intressant om vi gröna nu kan behålla våra höga opinionssiffror när klimatfrågan inte är lika debatterade. Våra väljare gillar socialliberala frågor.
Intressant är också i detta perspektiv utvecklingen i Tyskland. Där har tidigare Socialdemokraterna och De Gröna varit mer eller mindre kommunicerande kärl. I valet förra året var dom liberala i FDP dom stora vinnarna och bildade regering tillsammans med Kristdemokraterna. Nu krackelerar denna koalition, och väljarna vandrar från FDP till de Gröna.
FDP går från 11/12 % till 8 % och De Gröna från 10% till 15%. De tyska Gröna har alltid varit mera vänster än dom svenska Gröna, men verkar nu vandra mera mot mitten.
Traditionellt folkpartiet, men det partiet har först med Leijonborg och nu ännu starkare med Björklund förflyttat sig så långt högerut att socialliberala knappast kan känna sig hemma, trots attraktiva förkläden som Birgitta Ohlsson. Centerpartiet gjorde ett stort ryck 2006, men har efter det stadigt marscherat allt längre högerut. Liberalt kanske, men knappast socialliberalt.
Det borgerliga partiet som gjort motsatta resa är då moderaterna. Kanske inte i partidjupet och ute i kommuner och landsting, men väl på riksnivå. Reinfeldt och borg har målmedvetet placerat moderaterna som nytt socialliberalt parti i mitten, längst till vänster inom alliansen.
På samma sätt ligger Miljöpartiet i många frågor längst till höger inom det rödgröna blocket, med många liberala frågor som hjärtefrågor och individens möjligheter som ett klart ideologiskt riktmärke.
Två partier som tidigare knappast hade så många beröringspunkter, men som nu ideologiskt ligger ganska nära. M och MP. Känns ganska så förvånande...
Sedan är det ju intressant om vi gröna nu kan behålla våra höga opinionssiffror när klimatfrågan inte är lika debatterade. Våra väljare gillar socialliberala frågor.
Intressant är också i detta perspektiv utvecklingen i Tyskland. Där har tidigare Socialdemokraterna och De Gröna varit mer eller mindre kommunicerande kärl. I valet förra året var dom liberala i FDP dom stora vinnarna och bildade regering tillsammans med Kristdemokraterna. Nu krackelerar denna koalition, och väljarna vandrar från FDP till de Gröna.
FDP går från 11/12 % till 8 % och De Gröna från 10% till 15%. De tyska Gröna har alltid varit mera vänster än dom svenska Gröna, men verkar nu vandra mera mot mitten.
söndag 17 januari 2010
Dålig skolretorik hos PJ i SvD
Det är alltid frustrerande när annars kloka skribenter skriver osakligt. Förståeligt visserligen att borgerliga ledarskribenter känner det rödgröna flåset i nacken, men jag tycker ändå inte att det är acceptabelt. Ett nytt lågvattenmärke är PJ Andrs Linder´s krönika i dagnes SvD http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/kunskapsskolan-star-pa-spel_4103321.svd . Jag vet att PJ älskar Björklunds skolreformer, men någon måtta i osakligheten får det väl ändå vara, eller?
Till att börja med. Den rödgröna skolpolitiken görs inte upp av enbart socialdemokrater och vänsterpartiet. Och Miljöpartiet har redan tidigare visat var vi står i skolfrågorna kring t.ex. friskolorna. Att dessutom socialdemokraterna tydligt närmat sig oss i sin syn har enbart stärkt vår position i frågan. Dessutom kan man lungt konstatera att friskolorna kännt sig mera hotade av Björklund än av många socialdemokratiska skolministrar sedan 2006. Alliansen har klart försämrat den pedagogiska mångfalden för friskolorna och detaljreglerat i tidigare inte skådad omfattning. Resultatet ser vi t.ex. nu i problemen kring riksprislistan. Eller proceduren kring IB-elevernas slutbetyg som PJ och jag var överens om.
Samma sak när det gäller gymnasiet. Alliansens tudelade gymansieskola påstås gynna elever som inte vill plugga och som är skoltrötta. Men timmar har dom på yrkesprogrammen lika mycket av, dock ej svenska, engelska och matte, ämnen som arbetsgivarna efterlyser. Och antalet som inte klarar gymnasiet lär fortfarande ligga ungefär lika högt eftersom man inte ändrar något på IV-programmet, där de flesta eleverna som inte når högskolebehörighet går.
Att som PJ påstå att Kunskapsskolan står på spel är inte bara fel utan direkt osaklig. Jag vill istället påstå motsatsen. Med alliansen och framförallt Björklund i regeringsställning är kunskapsskolan hotad. Men framförallt behöver vi en skoldebatten som är saklig, inte enbart blockpolitsk och retorisk.
Till att börja med. Den rödgröna skolpolitiken görs inte upp av enbart socialdemokrater och vänsterpartiet. Och Miljöpartiet har redan tidigare visat var vi står i skolfrågorna kring t.ex. friskolorna. Att dessutom socialdemokraterna tydligt närmat sig oss i sin syn har enbart stärkt vår position i frågan. Dessutom kan man lungt konstatera att friskolorna kännt sig mera hotade av Björklund än av många socialdemokratiska skolministrar sedan 2006. Alliansen har klart försämrat den pedagogiska mångfalden för friskolorna och detaljreglerat i tidigare inte skådad omfattning. Resultatet ser vi t.ex. nu i problemen kring riksprislistan. Eller proceduren kring IB-elevernas slutbetyg som PJ och jag var överens om.
Samma sak när det gäller gymnasiet. Alliansens tudelade gymansieskola påstås gynna elever som inte vill plugga och som är skoltrötta. Men timmar har dom på yrkesprogrammen lika mycket av, dock ej svenska, engelska och matte, ämnen som arbetsgivarna efterlyser. Och antalet som inte klarar gymnasiet lär fortfarande ligga ungefär lika högt eftersom man inte ändrar något på IV-programmet, där de flesta eleverna som inte når högskolebehörighet går.
Att som PJ påstå att Kunskapsskolan står på spel är inte bara fel utan direkt osaklig. Jag vill istället påstå motsatsen. Med alliansen och framförallt Björklund i regeringsställning är kunskapsskolan hotad. Men framförallt behöver vi en skoldebatten som är saklig, inte enbart blockpolitsk och retorisk.
tisdag 29 december 2009
Sänkte oerfarenhet Köpenhamn?
Läser senaste numret av den välrenomerade tyska veckotidningen Die Zeit och vad dom skriver om den havererade klimatkonferensen i Köpenhamn. Dom pekar mycket tydligt ut det danska värdskapet och konferensledningen, den danska miljöministern och statsministern, som inkompetenta och totalt okunniga om hur man leder en internationell fn-konferens och några som tydligt bidrog till att mötet kollapsade.
Jag kan inte låta bli att då även fråga mig vilken kompetens som Reinfeldt bidrog med. Att som han gjorde efter konferensen skylla resultatet på de olika deltagarna och deras ingångskrav lät väldigt konstigt. Det var väl därför som han reste jorden runt före mötet, för att ta reda på vilka möjliga vägar till en framgångsrik klimatkonferens som fanns :-). Och det lyckades han ju helt klart inte med. Han verkar ha misslyckats totalt med att förutse vad Kina, Indien, USA och alla andra skulle kräva på konferensen, trots att han pratat med dom alla. Och inte ens hur dessa konferenser brukar gå till verkar han ha kunnat förutse..... :-)
Ja, detta funderade jag över när jag läste den tyska analysen. Och inte verkar det ha varit särskilt lyckat med en dansk ordförande utan erfarenhet och sedan en svensk eu-ordförande utan erfarenhet. Det klokaste hade kanske varit att hyra en någon med erfarenhet, då hade vi kanske fått ett avtal.
Jag kan inte låta bli att då även fråga mig vilken kompetens som Reinfeldt bidrog med. Att som han gjorde efter konferensen skylla resultatet på de olika deltagarna och deras ingångskrav lät väldigt konstigt. Det var väl därför som han reste jorden runt före mötet, för att ta reda på vilka möjliga vägar till en framgångsrik klimatkonferens som fanns :-). Och det lyckades han ju helt klart inte med. Han verkar ha misslyckats totalt med att förutse vad Kina, Indien, USA och alla andra skulle kräva på konferensen, trots att han pratat med dom alla. Och inte ens hur dessa konferenser brukar gå till verkar han ha kunnat förutse..... :-)
Ja, detta funderade jag över när jag läste den tyska analysen. Och inte verkar det ha varit särskilt lyckat med en dansk ordförande utan erfarenhet och sedan en svensk eu-ordförande utan erfarenhet. Det klokaste hade kanske varit att hyra en någon med erfarenhet, då hade vi kanske fått ett avtal.
lördag 26 december 2009
Ledarskribenterna rädda för MP?
Läste idag och flera dagar tillbaka diverse ledarskribenter i SvD och andra borgerliga tidningar som ojas över Miljöpartiets framgångar. Typ Per Gudmundson http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/ar-halva-journalistkaren-miljopartister-nu_3989981.svd
Kan inte tycka att detta är något annat än patetiskt. Först har ledarskribenterna själva under hösten "upptäckt" att Miljöpartiet i många frågor står dom borgerliga partierna nära, och sedan blir man förvånade att även många väljare ser Miljöpartiet som ett trovärdigt alternativ.
Nu "hotar" man t.o.m. att man skall granska Miljöpartiets politik hårdare eftersom vi har åkt fram som på en räkmacka under hösten.
Ganska så märkliga påståenden. Väljarna vet mycket väl var Miljöpartiet står. I alla år har dom värderat det som att MP står för stora samhällsförändringar. Skillnaden är nog mera av två andra skäl: Dels att fler och fler vill ha dessa samhällsförändringar som vi gröna står för. man vill ha ett långsiktigt hållbart samhälle. Och dels att man vill ha ett alternativ som är mera liberalt än våra röda kompisar men mera solidariskt än den blåa alliansen.
Väljarna är nog klokare än både ledarskribenterna och andra kommentatorer och tyckare.
Det brukar dom vara.
Och budskapet borde nog vara tydligt. Alliansen har inte gått hem i stugorna, inte än i alla fall, och väljarna vill ha en rödgrön regering med starkt grönt inslag.
God fortsättning !
Kan inte tycka att detta är något annat än patetiskt. Först har ledarskribenterna själva under hösten "upptäckt" att Miljöpartiet i många frågor står dom borgerliga partierna nära, och sedan blir man förvånade att även många väljare ser Miljöpartiet som ett trovärdigt alternativ.
Nu "hotar" man t.o.m. att man skall granska Miljöpartiets politik hårdare eftersom vi har åkt fram som på en räkmacka under hösten.
Ganska så märkliga påståenden. Väljarna vet mycket väl var Miljöpartiet står. I alla år har dom värderat det som att MP står för stora samhällsförändringar. Skillnaden är nog mera av två andra skäl: Dels att fler och fler vill ha dessa samhällsförändringar som vi gröna står för. man vill ha ett långsiktigt hållbart samhälle. Och dels att man vill ha ett alternativ som är mera liberalt än våra röda kompisar men mera solidariskt än den blåa alliansen.
Väljarna är nog klokare än både ledarskribenterna och andra kommentatorer och tyckare.
Det brukar dom vara.
Och budskapet borde nog vara tydligt. Alliansen har inte gått hem i stugorna, inte än i alla fall, och väljarna vill ha en rödgrön regering med starkt grönt inslag.
God fortsättning !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
