Jag blir inte så lite trött på denna ensidiga vinstdiskussion när det gäller friskolor....
Och framförallt att frågan blir en ideologisk slagdänga utan konkreta nyskapande förslag.
Vi har dels vänstersidan som ropar efter förbud för vinster i friskolor, och dels högern som inte ser några problem alls med det utan nästan motsatsen, att skolor med vinst är de bästa....
Och sanningen finns ju varken hos den ena eller andra. Det är klart att det är ett problem om offentlig sektor skall bli den nya mjölkkon för riskkapitalister. Men riktigt så kan det knappast bli med skolsektorn. Som åtskilliga företrädare för de stora friskolekoncernerna har påtalat flera talet gånger är detta en bransch som kräver långsiktighet. Och en bransch där dåligt rykte sprider sig väldigt fort och leder till ofrånkomlig elevtapp=inga pengar. Samt kanske den offentligt finansierade verksamhet med den tuffaste och tätaste kontrollen via inspektioner och media. Med andra ord, dåliga förutsättningar för kvartalskapitalster.
Snarare skulle jag i så fall rekommendera sjukvården, äldreomsorgen, HVB-hem eller någon annan offentligt finansierad verksamhet som står under länsstyreselnernas eller socialstyrelsens tillsyn. Den är nämligen ganska så obefintlig.
Men lika tokigt är det ju att påstå att att vinstfrågan är helt oproblematisk när det gäller friskolor. Särskilt John Bauerkoncernen visade i vintras hur man på ganska så märkliga sätt kan plocka ut pengar till ägarna, inte så mycket genom att generera vinster ur verksamheten utan genom att helt enkelt lura bankerna att låna ut framtida vinster kontant.
Vad som behövs nu är konkreta förslag hur vi skapar ett vettigt regelverk för den nya struktur som vuxit fram runt friskolor, med koncernbildningar, vinstuttag, försäljning och garantier som motverkar att vinster skapas genom dumpad kvalitet. Inte förbudsförslag eller hyllningar till kvartalskapitalismen.
När får vi se dessa förslag ?
fredag 31 juli 2009
torsdag 30 juli 2009
Alla skolor borde fira Pridedagar
Idag publicerar jag och Per Olsson en artikel om behovet av Pride dagar i alla våra skolor på newsmill. http://newsmill.se/artikel/2009/07/30/alla-skolor-borde-fira-pridedagar
ALLA SKOLOR BORDE FIRA PRIDEDAGAR
”-Jag minns när jag lämnade in en uppsats i högstadiet. Vi skulle skriva om ”Hur ser din drömkille, eller drömtjej ut.” Jag skrev om båda delarna, för jag inte visste om den jag drömde om var tjej eller kille. Jag fick inte ens något betyg på uppsatsen, läraren lämnade tillbaka den utan kommentar.” Timo från RFSL:s fritidsgård Egalia i Stockholm.
”Vi hade kärleksvecka i höstas. Killarna skulle vara med vår gympalärare och tjejerna med en kvinna. Och då sa gympaläraren så här: Men nu killar måste vi värma up inför kärleksveckan. Så vi går laget runt och så får ni alla säga vad ni tänder på hos tjejerna. Jag blev alldeles kall och ville rusa därifrån. Jag fick sådan panik att jag inte ens kunde hitta på något att säga. Så jag sa samma sak som min kompis Martin. Jag hade ju tänkt berätta för honom att jag är bög- men det kändes helt omöjligt nu. Som om jag ljugit. Och det har jag ju. (Albin 14 år).” Intervju återgiven av Myndigheten för Skolutveckling 2005.
Delbetänkandet för den statliga utredningen ”Flickor och pojkar i skolan - hur jämställt är det?” SOU2009:64, ur vilken ovanstående citat är hämtade, redovisar även ett mycket oroande motstånd mot att aktivt arbeta med könsroller från föräldrar och lärare i skolor. Till exempel från Västra Götaland där föräldrar 2001 bad personal avsluta projektet ”Vidga vyerna”, genuspedagoger som vittnar om öppet motstånd från skolledningar och kollegor (Wahlgren Carlsson 2009) samt ett ifrågasättande av behovet av killgrupper i Västerbotten 2003 (Fridh m.fl.2005), för att nämna några exempel.
Vi går alla i skolan. Ingen del av samhället formar oss kollektivt på ett så utpräglat sätt som skolan. Alla har åsikter om skolan, hur den skall vara och hur den är. Inte så konstigt heller, eftersom vi alla har minst 9 års erfarenhet av den, på heltid.
Ett framgångsrikt modernt samhälle präglas av öppenhet, mångkultur och respekt. Den internationella värdegrundsundersökningen World Value Survey visar att Sverige är det landet i världen där individen betyder mest, religionen och familjen minst. Vi ligger i topp när det gäller individuell utveckling, självständighet och kreativitet.
Denna utveckling kan främjas eller motarbetas i skolan. De inledande citaten från eleverna och referenserna från utvecklingsprogrammen i olika skolor oroar. Det finns en mycket positiv utveckling i samhället mot ökad tolerans och respekt för individuell mångfald som positiv, men för att detta skall kunna växa och utvecklas måste skolan göra upp med gamla normer och myter. Skolan måste bl.a. på ett mycket mera offensivt sätt lära sig respekt för olika sexuella identiteter och läggningar. Och det första steget i denna riktning är att börja prata öppet. Därför kräver vi en Pride-dag i varje skola varje år! En plats för öppen dialog kring HBTQ-frågor i alla skolor, på samma sätt som Pride-festivalen har skapat denna plats i det svenska samhället.
Vi vet att samhället har utvecklats i rekordfart under de senaste åren. Särskilt acceptansen för olika sexuella identiteter och läggningar. Vi vet att det som vuxen och lärare kan upplevas som mycket svårt att öppet diskutera och debattera dessa frågor, frågor som i ens egen ungdom aldrig fick något utrymme. Frågor som aldrig togs upp i ens utbildning. Men det är också på grund av samhällets radikala förändring i dessa frågor som behovet av debatt och samtal i skolan om HBTQ-frågor är så stort. I hela landet. Såväl i storstaden som på landsbygden.
Vi vet att dessa frågor är svåra ur ett mångkulturellt perspektiv. I många länder och kulturer är HBTQ-frågor betydligt mera kontroversiella än i Sverige. Och i det mångkulturella samhället blir detta ett problem även i Sverige. Här måste det vara helt tydligt. Det moderna Sverige är mångkulturellt, och den respekt för olika kulturer som det mångkulturella samhället bygger på får aldrig innebära ett förtryck av den individuella människans fri och rättigheter. Därför måste Sveriges skolor förmedla både ett mångkulturellt och ett HBTQ-perspektiv. Detta sker inte av sig själv, utan genom att ta tag i frågorna och diskutera. Skapa platser där diskussionen kan föras. Till exempel genom att införa Pride-dagar på alla skolor i Sverige.
Mats Pertoft, riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson (MP)
Per Olsson, Ledamot, ledamot i utbildningsnämnden Stockholm Stad (MP)
ALLA SKOLOR BORDE FIRA PRIDEDAGAR
”-Jag minns när jag lämnade in en uppsats i högstadiet. Vi skulle skriva om ”Hur ser din drömkille, eller drömtjej ut.” Jag skrev om båda delarna, för jag inte visste om den jag drömde om var tjej eller kille. Jag fick inte ens något betyg på uppsatsen, läraren lämnade tillbaka den utan kommentar.” Timo från RFSL:s fritidsgård Egalia i Stockholm.
”Vi hade kärleksvecka i höstas. Killarna skulle vara med vår gympalärare och tjejerna med en kvinna. Och då sa gympaläraren så här: Men nu killar måste vi värma up inför kärleksveckan. Så vi går laget runt och så får ni alla säga vad ni tänder på hos tjejerna. Jag blev alldeles kall och ville rusa därifrån. Jag fick sådan panik att jag inte ens kunde hitta på något att säga. Så jag sa samma sak som min kompis Martin. Jag hade ju tänkt berätta för honom att jag är bög- men det kändes helt omöjligt nu. Som om jag ljugit. Och det har jag ju. (Albin 14 år).” Intervju återgiven av Myndigheten för Skolutveckling 2005.
Delbetänkandet för den statliga utredningen ”Flickor och pojkar i skolan - hur jämställt är det?” SOU2009:64, ur vilken ovanstående citat är hämtade, redovisar även ett mycket oroande motstånd mot att aktivt arbeta med könsroller från föräldrar och lärare i skolor. Till exempel från Västra Götaland där föräldrar 2001 bad personal avsluta projektet ”Vidga vyerna”, genuspedagoger som vittnar om öppet motstånd från skolledningar och kollegor (Wahlgren Carlsson 2009) samt ett ifrågasättande av behovet av killgrupper i Västerbotten 2003 (Fridh m.fl.2005), för att nämna några exempel.
Vi går alla i skolan. Ingen del av samhället formar oss kollektivt på ett så utpräglat sätt som skolan. Alla har åsikter om skolan, hur den skall vara och hur den är. Inte så konstigt heller, eftersom vi alla har minst 9 års erfarenhet av den, på heltid.
Ett framgångsrikt modernt samhälle präglas av öppenhet, mångkultur och respekt. Den internationella värdegrundsundersökningen World Value Survey visar att Sverige är det landet i världen där individen betyder mest, religionen och familjen minst. Vi ligger i topp när det gäller individuell utveckling, självständighet och kreativitet.
Denna utveckling kan främjas eller motarbetas i skolan. De inledande citaten från eleverna och referenserna från utvecklingsprogrammen i olika skolor oroar. Det finns en mycket positiv utveckling i samhället mot ökad tolerans och respekt för individuell mångfald som positiv, men för att detta skall kunna växa och utvecklas måste skolan göra upp med gamla normer och myter. Skolan måste bl.a. på ett mycket mera offensivt sätt lära sig respekt för olika sexuella identiteter och läggningar. Och det första steget i denna riktning är att börja prata öppet. Därför kräver vi en Pride-dag i varje skola varje år! En plats för öppen dialog kring HBTQ-frågor i alla skolor, på samma sätt som Pride-festivalen har skapat denna plats i det svenska samhället.
Vi vet att samhället har utvecklats i rekordfart under de senaste åren. Särskilt acceptansen för olika sexuella identiteter och läggningar. Vi vet att det som vuxen och lärare kan upplevas som mycket svårt att öppet diskutera och debattera dessa frågor, frågor som i ens egen ungdom aldrig fick något utrymme. Frågor som aldrig togs upp i ens utbildning. Men det är också på grund av samhällets radikala förändring i dessa frågor som behovet av debatt och samtal i skolan om HBTQ-frågor är så stort. I hela landet. Såväl i storstaden som på landsbygden.
Vi vet att dessa frågor är svåra ur ett mångkulturellt perspektiv. I många länder och kulturer är HBTQ-frågor betydligt mera kontroversiella än i Sverige. Och i det mångkulturella samhället blir detta ett problem även i Sverige. Här måste det vara helt tydligt. Det moderna Sverige är mångkulturellt, och den respekt för olika kulturer som det mångkulturella samhället bygger på får aldrig innebära ett förtryck av den individuella människans fri och rättigheter. Därför måste Sveriges skolor förmedla både ett mångkulturellt och ett HBTQ-perspektiv. Detta sker inte av sig själv, utan genom att ta tag i frågorna och diskutera. Skapa platser där diskussionen kan föras. Till exempel genom att införa Pride-dagar på alla skolor i Sverige.
Mats Pertoft, riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson (MP)
Per Olsson, Ledamot, ledamot i utbildningsnämnden Stockholm Stad (MP)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
