Sitter och läser lagrådets svar till regeringen om den nya skollagen. Tack till Per Olsson för tipset på Twitter ! Du hittar dokumentet på http://www.lagradet.se/yttranden/Den%20nya%20skollagen%20-%20for%20kunskap,%20valfrihet%20och%20trygghet.pdf
Det anmärknigsvärda är att lagrådet inte ifrågasätter lagligheten i detta dokument, utan slarvigheten ! Här finner vi 77 sidor om oklarheter, juridiska felaktifheter, otydligheter och annat i den nya skollagen. Det är uppenbart att väldigt mycket i lagverket är hastverk och dåligt genomarbetat.
Bedrövligt. Detta lagverk har bearbetas sedan 2001, då Skollagskommittén som både jag och Björklund satt i, lämnade ifrån sig sitt arbete. Alliansen har arbetat med detta sedan dom vann valet 2006. Och nu undrar man: Kommer dom att bli klara tills den 23.3., sista dagen att lägga fram en proposition till riksdagen om den skall kunna beslutas före valet?
Lagrådets kritik är förintande. Inte politiskt utan rent juridiskt hantverksmässigt. Ett hafsverk rätt och slätt. Vi får se om Björklund klarar denna kamp mot tiden :-)
Men man tycker ju att dom kunde ha ansträngt sig lite mer, och inte väntat till sista minuten. Den enkla slutsatsen man kan dra av detta faktum är väl att alliansen varit allt annat än enig i dessa skollagsfrågor. Så oeniga att dom hållit på tills in i den sista minuten. och slarvat. Bådar inte gott för framtiden. Lika bra vi byter regering !
söndag 28 februari 2010
söndag 7 februari 2010
Det står mellan mp och m för vilsna socialliberala
Socialliberala väljare är både eftertraktade och vilsna i dagens partilandskap. Vilka partier företräder idag egentligen socialliberala värderingar?
Traditionellt folkpartiet, men det partiet har först med Leijonborg och nu ännu starkare med Björklund förflyttat sig så långt högerut att socialliberala knappast kan känna sig hemma, trots attraktiva förkläden som Birgitta Ohlsson. Centerpartiet gjorde ett stort ryck 2006, men har efter det stadigt marscherat allt längre högerut. Liberalt kanske, men knappast socialliberalt.
Det borgerliga partiet som gjort motsatta resa är då moderaterna. Kanske inte i partidjupet och ute i kommuner och landsting, men väl på riksnivå. Reinfeldt och borg har målmedvetet placerat moderaterna som nytt socialliberalt parti i mitten, längst till vänster inom alliansen.
På samma sätt ligger Miljöpartiet i många frågor längst till höger inom det rödgröna blocket, med många liberala frågor som hjärtefrågor och individens möjligheter som ett klart ideologiskt riktmärke.
Två partier som tidigare knappast hade så många beröringspunkter, men som nu ideologiskt ligger ganska nära. M och MP. Känns ganska så förvånande...
Sedan är det ju intressant om vi gröna nu kan behålla våra höga opinionssiffror när klimatfrågan inte är lika debatterade. Våra väljare gillar socialliberala frågor.
Intressant är också i detta perspektiv utvecklingen i Tyskland. Där har tidigare Socialdemokraterna och De Gröna varit mer eller mindre kommunicerande kärl. I valet förra året var dom liberala i FDP dom stora vinnarna och bildade regering tillsammans med Kristdemokraterna. Nu krackelerar denna koalition, och väljarna vandrar från FDP till de Gröna.
FDP går från 11/12 % till 8 % och De Gröna från 10% till 15%. De tyska Gröna har alltid varit mera vänster än dom svenska Gröna, men verkar nu vandra mera mot mitten.
Traditionellt folkpartiet, men det partiet har först med Leijonborg och nu ännu starkare med Björklund förflyttat sig så långt högerut att socialliberala knappast kan känna sig hemma, trots attraktiva förkläden som Birgitta Ohlsson. Centerpartiet gjorde ett stort ryck 2006, men har efter det stadigt marscherat allt längre högerut. Liberalt kanske, men knappast socialliberalt.
Det borgerliga partiet som gjort motsatta resa är då moderaterna. Kanske inte i partidjupet och ute i kommuner och landsting, men väl på riksnivå. Reinfeldt och borg har målmedvetet placerat moderaterna som nytt socialliberalt parti i mitten, längst till vänster inom alliansen.
På samma sätt ligger Miljöpartiet i många frågor längst till höger inom det rödgröna blocket, med många liberala frågor som hjärtefrågor och individens möjligheter som ett klart ideologiskt riktmärke.
Två partier som tidigare knappast hade så många beröringspunkter, men som nu ideologiskt ligger ganska nära. M och MP. Känns ganska så förvånande...
Sedan är det ju intressant om vi gröna nu kan behålla våra höga opinionssiffror när klimatfrågan inte är lika debatterade. Våra väljare gillar socialliberala frågor.
Intressant är också i detta perspektiv utvecklingen i Tyskland. Där har tidigare Socialdemokraterna och De Gröna varit mer eller mindre kommunicerande kärl. I valet förra året var dom liberala i FDP dom stora vinnarna och bildade regering tillsammans med Kristdemokraterna. Nu krackelerar denna koalition, och väljarna vandrar från FDP till de Gröna.
FDP går från 11/12 % till 8 % och De Gröna från 10% till 15%. De tyska Gröna har alltid varit mera vänster än dom svenska Gröna, men verkar nu vandra mera mot mitten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)