Socialliberala väljare är både eftertraktade och vilsna i dagens partilandskap. Vilka partier företräder idag egentligen socialliberala värderingar?
Traditionellt folkpartiet, men det partiet har först med Leijonborg och nu ännu starkare med Björklund förflyttat sig så långt högerut att socialliberala knappast kan känna sig hemma, trots attraktiva förkläden som Birgitta Ohlsson. Centerpartiet gjorde ett stort ryck 2006, men har efter det stadigt marscherat allt längre högerut. Liberalt kanske, men knappast socialliberalt.
Det borgerliga partiet som gjort motsatta resa är då moderaterna. Kanske inte i partidjupet och ute i kommuner och landsting, men väl på riksnivå. Reinfeldt och borg har målmedvetet placerat moderaterna som nytt socialliberalt parti i mitten, längst till vänster inom alliansen.
På samma sätt ligger Miljöpartiet i många frågor längst till höger inom det rödgröna blocket, med många liberala frågor som hjärtefrågor och individens möjligheter som ett klart ideologiskt riktmärke.
Två partier som tidigare knappast hade så många beröringspunkter, men som nu ideologiskt ligger ganska nära. M och MP. Känns ganska så förvånande...
Sedan är det ju intressant om vi gröna nu kan behålla våra höga opinionssiffror när klimatfrågan inte är lika debatterade. Våra väljare gillar socialliberala frågor.
Intressant är också i detta perspektiv utvecklingen i Tyskland. Där har tidigare Socialdemokraterna och De Gröna varit mer eller mindre kommunicerande kärl. I valet förra året var dom liberala i FDP dom stora vinnarna och bildade regering tillsammans med Kristdemokraterna. Nu krackelerar denna koalition, och väljarna vandrar från FDP till de Gröna.
FDP går från 11/12 % till 8 % och De Gröna från 10% till 15%. De tyska Gröna har alltid varit mera vänster än dom svenska Gröna, men verkar nu vandra mera mot mitten.
söndag 7 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Visst, alla vill ju vara miljöpartier numera - även om viljan inte följs av handling. Det gör det än viktigare av MP breddar sin politik och det innebär bland annat att vi måste satsa mer på de sociala frågorna.
SvaraRaderaÅke Askensten
www.askensten.com