Idag skriver vänsterpartiets Lars Ohly och Rossana Dinamarca på DN debatt om att dom vill förbjuda vinster i friskolor om dom vinner valet http://www.dn.se/debatt/skolan-ar-en-sedelpress-for-aggressiva-aktiebolag-1.1150099 .
Detta är och har varit vänsterpartiets linje under en lång tid. Inget nytt. Vad dom däremot inte skriver är att detta är en fråga där vi rödgröna partier inte är överens. Vi är överens om det mesta när det gäller skolan, men inte vinster i friskolor. Därmed är detta inte heller något som en rödgrön regering kommer att genomföra. Miljöpartiet vill kontrollera, vänsterpartiet vill förbjuda. Inte heller socialdemokrater vill förbjuda vinster. Deras kongrss tog ett tydligt beslut i frågan.
Vi i Miljöpartiet har redan tidigare gett tydliga beslut i frågan om vinster.
Vi vill garantera kvaliteten i skolan, både i kommunala och fristående.
Vi vill förbjuda vinstutdelning från friskolor när det finns anmärkningar från Skolinspektionen.
Vi vill införa en plikt för friskolor att anmäla vinstutdelning till Skolinspektionen, så att evtl. kvalitetsbrister kan uppmärksammas.
Vi vill införa en plikt att anmäla ägarbyten, även koncernbyten till Skolinspektionen.
Vi vill införa en möjlighet till att slippa skatta den delen av vinsten som återinvesteras i verksamheten.
Fyra konkreta förslag för att öka kontrollen av kvaliteten i skolorna och se till att vi får en bättre kvalitetskontroll. Det är nämligen kvaliteten i skolorna som är det viktigaste och som går att kontrollera på ett bra sätt. Vinsten i sig är mycket svår att kontrollera.
Därför väljer vi gröna att fokusera på kvaliteten, inte vinsten när det gäller friskolorna.
Vänsterpartiet lyfter även en fråga i artikeln som vi rödgröna är överens om. Vi bör se till att skolresurserna i kommunerna fördelas utifrån behov, t.ex. utifrån socioekonomiska faktorer, och inte bara rakt av, lika mycket för alla elever oberoende av behov. detta är en gemensam rödgrön ståndpunkt.
söndag 8 augusti 2010
lördag 7 augusti 2010
Björklund + TRAMS=sant
Igår uppmanade de två lärarfacken oss politiker att komma överens i betygsfrågan.
Lärarförbundet i en debattartikel i DN och LR i Svt.
Från den rödgröna sidan uttalade sig både Miljöpartiet och Socialdemokraterna positiv till uppmaningen, under förutsättning att Björklund och allianspartierna menar allvar med sådana samtal.
Utbildningsminister Jan Björklund sågar helt sonika hela förslaget och kallar det trams.
Idag, dagen efter, namns frågan knappt i media. kanske i någon liten byline på ledarsidan som i DN.
Jag ställer mig frågan hur mycket trams man måste ta från Björklund. Han är utbildningsminister, skall företräda staten och regeringen i utbildningsfrågor och betecknar de två lärarfackens framställan som TRAMS. Har karlen inget hyfs i kroppen? Han som annars brukar tala om ordning och reda har själv ingen uppfostran när han skall svara på lärarfackens uppmaning.
Det är klart att utbildningspolitiken behöver en ny företrädare i Sverige. Och opinionsföretagens påpekande i Almedalen att Björklund är folkpartiets största sänka stämmer bara alltför väl. Snart går han väl om Maud som alliansens största sänke.
Dags för en ny politik för Sverige.
Lärarförbundet i en debattartikel i DN och LR i Svt.
Från den rödgröna sidan uttalade sig både Miljöpartiet och Socialdemokraterna positiv till uppmaningen, under förutsättning att Björklund och allianspartierna menar allvar med sådana samtal.
Utbildningsminister Jan Björklund sågar helt sonika hela förslaget och kallar det trams.
Idag, dagen efter, namns frågan knappt i media. kanske i någon liten byline på ledarsidan som i DN.
Jag ställer mig frågan hur mycket trams man måste ta från Björklund. Han är utbildningsminister, skall företräda staten och regeringen i utbildningsfrågor och betecknar de två lärarfackens framställan som TRAMS. Har karlen inget hyfs i kroppen? Han som annars brukar tala om ordning och reda har själv ingen uppfostran när han skall svara på lärarfackens uppmaning.
Det är klart att utbildningspolitiken behöver en ny företrädare i Sverige. Och opinionsföretagens påpekande i Almedalen att Björklund är folkpartiets största sänka stämmer bara alltför väl. Snart går han väl om Maud som alliansens största sänke.
Dags för en ny politik för Sverige.
torsdag 22 juli 2010
Först resurser, sedan treterminssystem, tack!
Idag, 22.7., diskuterar vi införandet av treterminssystemet inom svensk högskola.
Först var högskoleminister Tobias Krantz ute i en DN-artikel och lovade att utreda saken under nästa mandatperiod. Trots att det redan är utrett :-)
I samma artikel uttalade sig också Ulrika Carlsson(c)om detta, och det var ju bra. Centern har länge drivit frågan om treterminssystem i högskolan. Men sedan har Tobias Krantz dementerat och sagt att han inte alls har sagt det han har sagt till DN (i alla fall enligt DN).
Men varför all detta ståhej? Jo, om man frågar mig (och det har ju en del folk och journalister gjort idag :-)så handlar det om pengar.
Miljöpartiet är i princip positiv till treterminssystem, men anser att detta i första hand är högskolesektorn själv som måste ta initiativ till en sådan förändring. Det som vi politiker måste bidra med är just det som varken Tobias Krantz eller Ulrika Carlsson från centern bidrar med, pengar. Dom får inte lova dom ökade resurserna som skulle behövas eftersom Anders Borg har förbjudit det.
Idag jobbar alla studenter som får tag på ett jobb under sommaren. Detta eftersom studiemedlem inte räcker till för att finansiera studierna. Om man inför ett treterminssystem kommer studenterna inte längre kunna jobba på sommaren, i alla fall inte lika mycket. Då måste man inte bara förlänga studiemedlen över sommarmånaderna utan även höja dom så att dom täcker det inkomstbortfallet som uppstår när studenterna inte längre kan jobba heltid på sommaren. Denna höjning av studiemedlen har alla allianspartier utom moderaterna utlovat sedan länge, men inte genomfört. Nu försöker dom istället att blanda bort korten genom att prata treterminssystem, men utan att nämna resurserna.
Om alliansen verkligen menade allvar med att vilja förkorta studenternas studietid så finns det två enkla och tydliga saker att göra:
1. Att höja studiemedlen så att studenterna har råd med att studera på heltid istället för att som nu tvingas jobba på deltid och samtidigt försöka studera på heltid, men inte hinna med. Miljöpartiet vill höja studiemedlen med 860 kr i månaden. Då når vi dit där bl.a. Sparbankens hushållsekonomer anser att dom bör ligga för heltidsstudier.
2. Att satsa på mer lärarleddtid. Vi rödgröna vill avsätta 0,5 miljarder per år för att öka den lärarledda tiden på högskolorna, speciellt inom hum/sam området. Alla som befinner sig på högskolan idag vet att den lärarledda tiden är under all kritik, och det är en logisk självklarhet att det finns ett samband mellan hur mycket undervisning du får och hur lång tid som studierna tar.
Därför, gärna treterminssystem, men först högre studiemedel och mer lärarledd tid. Det, kära allianspolitiker, skulle kunna korta studietiden. Inte fagra löften som bara är luft och inget annat. Och som ni inte ens har mandat att utfärda…..
Först var högskoleminister Tobias Krantz ute i en DN-artikel och lovade att utreda saken under nästa mandatperiod. Trots att det redan är utrett :-)
I samma artikel uttalade sig också Ulrika Carlsson(c)om detta, och det var ju bra. Centern har länge drivit frågan om treterminssystem i högskolan. Men sedan har Tobias Krantz dementerat och sagt att han inte alls har sagt det han har sagt till DN (i alla fall enligt DN).
Men varför all detta ståhej? Jo, om man frågar mig (och det har ju en del folk och journalister gjort idag :-)så handlar det om pengar.
Miljöpartiet är i princip positiv till treterminssystem, men anser att detta i första hand är högskolesektorn själv som måste ta initiativ till en sådan förändring. Det som vi politiker måste bidra med är just det som varken Tobias Krantz eller Ulrika Carlsson från centern bidrar med, pengar. Dom får inte lova dom ökade resurserna som skulle behövas eftersom Anders Borg har förbjudit det.
Idag jobbar alla studenter som får tag på ett jobb under sommaren. Detta eftersom studiemedlem inte räcker till för att finansiera studierna. Om man inför ett treterminssystem kommer studenterna inte längre kunna jobba på sommaren, i alla fall inte lika mycket. Då måste man inte bara förlänga studiemedlen över sommarmånaderna utan även höja dom så att dom täcker det inkomstbortfallet som uppstår när studenterna inte längre kan jobba heltid på sommaren. Denna höjning av studiemedlen har alla allianspartier utom moderaterna utlovat sedan länge, men inte genomfört. Nu försöker dom istället att blanda bort korten genom att prata treterminssystem, men utan att nämna resurserna.
Om alliansen verkligen menade allvar med att vilja förkorta studenternas studietid så finns det två enkla och tydliga saker att göra:
1. Att höja studiemedlen så att studenterna har råd med att studera på heltid istället för att som nu tvingas jobba på deltid och samtidigt försöka studera på heltid, men inte hinna med. Miljöpartiet vill höja studiemedlen med 860 kr i månaden. Då når vi dit där bl.a. Sparbankens hushållsekonomer anser att dom bör ligga för heltidsstudier.
2. Att satsa på mer lärarleddtid. Vi rödgröna vill avsätta 0,5 miljarder per år för att öka den lärarledda tiden på högskolorna, speciellt inom hum/sam området. Alla som befinner sig på högskolan idag vet att den lärarledda tiden är under all kritik, och det är en logisk självklarhet att det finns ett samband mellan hur mycket undervisning du får och hur lång tid som studierna tar.
Därför, gärna treterminssystem, men först högre studiemedel och mer lärarledd tid. Det, kära allianspolitiker, skulle kunna korta studietiden. Inte fagra löften som bara är luft och inget annat. Och som ni inte ens har mandat att utfärda…..
lördag 8 maj 2010
Läraravtalet klokt
I torsdags blev det nya läraravtalet klart. Bra. Tyvärr kantas just läraravtalen av alltförmycket politik och utspel på vägen.
På den ena sidan SKL som på central nivå vill reglera arbetstiden för lärarna. Har man inte lärt från 90-talet? Jag minns när jag i Södertälje kommunstyrelse fick höra hur många miljoner man skulle spara på lärarna när Usk:en avskaffades genom ett centralt avtal. Inte för att jag trodde på det :-), och inte blev det någon stor besparing heller. Det är farligt att räkna hem stora stukturella förändringar via centrala löneavtal om dom inte har förankrats länge på lokal nivå innan. Usk:en finns väl fortfarande kvar i en del skolor. Om man vill förändra arbetstiderna i skolan och göra dom mer flexibla måste man jobba lokalt med detta och se till att det blir så bra lösningar som alla står bakom att ryktet om detta sprider sig. underifrån. Inte uppifrån. Det håller inte. Därför tycker jag att det är bra att avtalet öppnar för lokala lösningar. Där ligger utvecklingen för framtiden.
Och på den andra sidan populistiska utspel från folkpartiet som hoppade av förhandlingsgruppen och påstod att detta var för att man stödde lärarförbundens krav. Det hade kanske blivit ett ännu bättre förslag, eller gått fortare, om folkpartiet visat lite råg i ryggen och suttit kvar och påverkat i förhandlingsdelegationen. Det är ju så demokrati fungerar. Sitt kvar och påverka istället för att söka kortsiktiga populistiska poäng. Men så gör inte fp. Tyvärr.
Nu hoppas jag att det nya avtalet kan leda till arbetsro i skolorna, mindre populism och mera utveckling. Det behöver Sverige.
På den ena sidan SKL som på central nivå vill reglera arbetstiden för lärarna. Har man inte lärt från 90-talet? Jag minns när jag i Södertälje kommunstyrelse fick höra hur många miljoner man skulle spara på lärarna när Usk:en avskaffades genom ett centralt avtal. Inte för att jag trodde på det :-), och inte blev det någon stor besparing heller. Det är farligt att räkna hem stora stukturella förändringar via centrala löneavtal om dom inte har förankrats länge på lokal nivå innan. Usk:en finns väl fortfarande kvar i en del skolor. Om man vill förändra arbetstiderna i skolan och göra dom mer flexibla måste man jobba lokalt med detta och se till att det blir så bra lösningar som alla står bakom att ryktet om detta sprider sig. underifrån. Inte uppifrån. Det håller inte. Därför tycker jag att det är bra att avtalet öppnar för lokala lösningar. Där ligger utvecklingen för framtiden.
Och på den andra sidan populistiska utspel från folkpartiet som hoppade av förhandlingsgruppen och påstod att detta var för att man stödde lärarförbundens krav. Det hade kanske blivit ett ännu bättre förslag, eller gått fortare, om folkpartiet visat lite råg i ryggen och suttit kvar och påverkat i förhandlingsdelegationen. Det är ju så demokrati fungerar. Sitt kvar och påverka istället för att söka kortsiktiga populistiska poäng. Men så gör inte fp. Tyvärr.
Nu hoppas jag att det nya avtalet kan leda till arbetsro i skolorna, mindre populism och mera utveckling. Det behöver Sverige.
lördag 3 april 2010
Folkpartiet lämnar lärarna i sticket genom populistiskt utspel
Igår tillkännagav Folkpartiet att dess ledamöter i SKL hoppar av löneförhandlingarna med lärarfacken i Sveriges Kommuner och Landstings förhandlingdelegation i, som dom säger, protest mot hur man förhandlar om lärarnas arbetstider..
SKL`s andre vice ordförande, Lennart Gabrielsson säger i DN http://www.dn.se/nyheter/politik/fp-hoppar-av-lararforhandlingar-1.1071962 att han inte tror att detta har inträffat någon gång tidigare. Men Lennart Gabrielsson måste ha svårt med minnet. För ett antal år sedan satt hans nuvarande partiledare, Jan Björklund, som skolborgaråd i Stockholm i förhandlingsdelegationen. Och han var då tvungen att hoppa av eftersom han mitt under pågående förhandling gått ut och krävt högre löner för lärarna.
Till saken hör att Jan Björklund`s agerande inte underlättade löneförhandlingarna för lärarna den gången. Inte heller var Jan Björklund beredd att höja lärarnas löner ens där han hade egen förfoganderätt, i Stockholms stad. Den enda effekten av hans agerande var att lärarna tappade en röst för sin sak i förhandlingsdelegationen. Om det nu var en röst för deras sak.
Samma sak nu. Vem tjänar på folkpartiets agerande? Knappast lärarna. Om vi nu utgår ifrån att Folkpartiet i förhandlingsutskottet verkligen stödjer lärarfackens linje när det gäller arbetstiden så hade det helt säkert varit bättre för lärarna som folkpartiet suttit kvar i förhandlingsutskottet och drivit sin linje. Man hade kanske inte vunnit helt och hållet, men man hade kunnat driva sin linje hela vägen och påverka resultatet.
Istället hoppar man av och gör en stor show av det hela. Sveriges lärare tror att Folkpartiet stödjer dom. Men är det så? Knappast. Folkpartiet tar åter förstapris i populism. Istället för att ta ansvar, påverka förhandlingarna i realiteten och stödja lärarnas sak fullt ut tar man den enkla vägen. Hoppar av, vägrar ta ansvar för vad ens allianskompisar förhandlar om och avsvär sig sin påverkansmöjlighet.
Det hade varit bra för svensk skola om folkpartiet kunde ta lika mycket ansvar som dom annars predikar att lärare och elever skall ta.
SKL`s andre vice ordförande, Lennart Gabrielsson säger i DN http://www.dn.se/nyheter/politik/fp-hoppar-av-lararforhandlingar-1.1071962 att han inte tror att detta har inträffat någon gång tidigare. Men Lennart Gabrielsson måste ha svårt med minnet. För ett antal år sedan satt hans nuvarande partiledare, Jan Björklund, som skolborgaråd i Stockholm i förhandlingsdelegationen. Och han var då tvungen att hoppa av eftersom han mitt under pågående förhandling gått ut och krävt högre löner för lärarna.
Till saken hör att Jan Björklund`s agerande inte underlättade löneförhandlingarna för lärarna den gången. Inte heller var Jan Björklund beredd att höja lärarnas löner ens där han hade egen förfoganderätt, i Stockholms stad. Den enda effekten av hans agerande var att lärarna tappade en röst för sin sak i förhandlingsdelegationen. Om det nu var en röst för deras sak.
Samma sak nu. Vem tjänar på folkpartiets agerande? Knappast lärarna. Om vi nu utgår ifrån att Folkpartiet i förhandlingsutskottet verkligen stödjer lärarfackens linje när det gäller arbetstiden så hade det helt säkert varit bättre för lärarna som folkpartiet suttit kvar i förhandlingsutskottet och drivit sin linje. Man hade kanske inte vunnit helt och hållet, men man hade kunnat driva sin linje hela vägen och påverka resultatet.
Istället hoppar man av och gör en stor show av det hela. Sveriges lärare tror att Folkpartiet stödjer dom. Men är det så? Knappast. Folkpartiet tar åter förstapris i populism. Istället för att ta ansvar, påverka förhandlingarna i realiteten och stödja lärarnas sak fullt ut tar man den enkla vägen. Hoppar av, vägrar ta ansvar för vad ens allianskompisar förhandlar om och avsvär sig sin påverkansmöjlighet.
Det hade varit bra för svensk skola om folkpartiet kunde ta lika mycket ansvar som dom annars predikar att lärare och elever skall ta.
söndag 28 februari 2010
lagrådet tvingar regeringen att välja mellan skollag och rättsäkerhet
Sitter och läser lagrådets svar till regeringen om den nya skollagen. Tack till Per Olsson för tipset på Twitter ! Du hittar dokumentet på http://www.lagradet.se/yttranden/Den%20nya%20skollagen%20-%20for%20kunskap,%20valfrihet%20och%20trygghet.pdf
Det anmärknigsvärda är att lagrådet inte ifrågasätter lagligheten i detta dokument, utan slarvigheten ! Här finner vi 77 sidor om oklarheter, juridiska felaktifheter, otydligheter och annat i den nya skollagen. Det är uppenbart att väldigt mycket i lagverket är hastverk och dåligt genomarbetat.
Bedrövligt. Detta lagverk har bearbetas sedan 2001, då Skollagskommittén som både jag och Björklund satt i, lämnade ifrån sig sitt arbete. Alliansen har arbetat med detta sedan dom vann valet 2006. Och nu undrar man: Kommer dom att bli klara tills den 23.3., sista dagen att lägga fram en proposition till riksdagen om den skall kunna beslutas före valet?
Lagrådets kritik är förintande. Inte politiskt utan rent juridiskt hantverksmässigt. Ett hafsverk rätt och slätt. Vi får se om Björklund klarar denna kamp mot tiden :-)
Men man tycker ju att dom kunde ha ansträngt sig lite mer, och inte väntat till sista minuten. Den enkla slutsatsen man kan dra av detta faktum är väl att alliansen varit allt annat än enig i dessa skollagsfrågor. Så oeniga att dom hållit på tills in i den sista minuten. och slarvat. Bådar inte gott för framtiden. Lika bra vi byter regering !
Det anmärknigsvärda är att lagrådet inte ifrågasätter lagligheten i detta dokument, utan slarvigheten ! Här finner vi 77 sidor om oklarheter, juridiska felaktifheter, otydligheter och annat i den nya skollagen. Det är uppenbart att väldigt mycket i lagverket är hastverk och dåligt genomarbetat.
Bedrövligt. Detta lagverk har bearbetas sedan 2001, då Skollagskommittén som både jag och Björklund satt i, lämnade ifrån sig sitt arbete. Alliansen har arbetat med detta sedan dom vann valet 2006. Och nu undrar man: Kommer dom att bli klara tills den 23.3., sista dagen att lägga fram en proposition till riksdagen om den skall kunna beslutas före valet?
Lagrådets kritik är förintande. Inte politiskt utan rent juridiskt hantverksmässigt. Ett hafsverk rätt och slätt. Vi får se om Björklund klarar denna kamp mot tiden :-)
Men man tycker ju att dom kunde ha ansträngt sig lite mer, och inte väntat till sista minuten. Den enkla slutsatsen man kan dra av detta faktum är väl att alliansen varit allt annat än enig i dessa skollagsfrågor. Så oeniga att dom hållit på tills in i den sista minuten. och slarvat. Bådar inte gott för framtiden. Lika bra vi byter regering !
söndag 7 februari 2010
Det står mellan mp och m för vilsna socialliberala
Socialliberala väljare är både eftertraktade och vilsna i dagens partilandskap. Vilka partier företräder idag egentligen socialliberala värderingar?
Traditionellt folkpartiet, men det partiet har först med Leijonborg och nu ännu starkare med Björklund förflyttat sig så långt högerut att socialliberala knappast kan känna sig hemma, trots attraktiva förkläden som Birgitta Ohlsson. Centerpartiet gjorde ett stort ryck 2006, men har efter det stadigt marscherat allt längre högerut. Liberalt kanske, men knappast socialliberalt.
Det borgerliga partiet som gjort motsatta resa är då moderaterna. Kanske inte i partidjupet och ute i kommuner och landsting, men väl på riksnivå. Reinfeldt och borg har målmedvetet placerat moderaterna som nytt socialliberalt parti i mitten, längst till vänster inom alliansen.
På samma sätt ligger Miljöpartiet i många frågor längst till höger inom det rödgröna blocket, med många liberala frågor som hjärtefrågor och individens möjligheter som ett klart ideologiskt riktmärke.
Två partier som tidigare knappast hade så många beröringspunkter, men som nu ideologiskt ligger ganska nära. M och MP. Känns ganska så förvånande...
Sedan är det ju intressant om vi gröna nu kan behålla våra höga opinionssiffror när klimatfrågan inte är lika debatterade. Våra väljare gillar socialliberala frågor.
Intressant är också i detta perspektiv utvecklingen i Tyskland. Där har tidigare Socialdemokraterna och De Gröna varit mer eller mindre kommunicerande kärl. I valet förra året var dom liberala i FDP dom stora vinnarna och bildade regering tillsammans med Kristdemokraterna. Nu krackelerar denna koalition, och väljarna vandrar från FDP till de Gröna.
FDP går från 11/12 % till 8 % och De Gröna från 10% till 15%. De tyska Gröna har alltid varit mera vänster än dom svenska Gröna, men verkar nu vandra mera mot mitten.
Traditionellt folkpartiet, men det partiet har först med Leijonborg och nu ännu starkare med Björklund förflyttat sig så långt högerut att socialliberala knappast kan känna sig hemma, trots attraktiva förkläden som Birgitta Ohlsson. Centerpartiet gjorde ett stort ryck 2006, men har efter det stadigt marscherat allt längre högerut. Liberalt kanske, men knappast socialliberalt.
Det borgerliga partiet som gjort motsatta resa är då moderaterna. Kanske inte i partidjupet och ute i kommuner och landsting, men väl på riksnivå. Reinfeldt och borg har målmedvetet placerat moderaterna som nytt socialliberalt parti i mitten, längst till vänster inom alliansen.
På samma sätt ligger Miljöpartiet i många frågor längst till höger inom det rödgröna blocket, med många liberala frågor som hjärtefrågor och individens möjligheter som ett klart ideologiskt riktmärke.
Två partier som tidigare knappast hade så många beröringspunkter, men som nu ideologiskt ligger ganska nära. M och MP. Känns ganska så förvånande...
Sedan är det ju intressant om vi gröna nu kan behålla våra höga opinionssiffror när klimatfrågan inte är lika debatterade. Våra väljare gillar socialliberala frågor.
Intressant är också i detta perspektiv utvecklingen i Tyskland. Där har tidigare Socialdemokraterna och De Gröna varit mer eller mindre kommunicerande kärl. I valet förra året var dom liberala i FDP dom stora vinnarna och bildade regering tillsammans med Kristdemokraterna. Nu krackelerar denna koalition, och väljarna vandrar från FDP till de Gröna.
FDP går från 11/12 % till 8 % och De Gröna från 10% till 15%. De tyska Gröna har alltid varit mera vänster än dom svenska Gröna, men verkar nu vandra mera mot mitten.
söndag 17 januari 2010
Dålig skolretorik hos PJ i SvD
Det är alltid frustrerande när annars kloka skribenter skriver osakligt. Förståeligt visserligen att borgerliga ledarskribenter känner det rödgröna flåset i nacken, men jag tycker ändå inte att det är acceptabelt. Ett nytt lågvattenmärke är PJ Andrs Linder´s krönika i dagnes SvD http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/kunskapsskolan-star-pa-spel_4103321.svd . Jag vet att PJ älskar Björklunds skolreformer, men någon måtta i osakligheten får det väl ändå vara, eller?
Till att börja med. Den rödgröna skolpolitiken görs inte upp av enbart socialdemokrater och vänsterpartiet. Och Miljöpartiet har redan tidigare visat var vi står i skolfrågorna kring t.ex. friskolorna. Att dessutom socialdemokraterna tydligt närmat sig oss i sin syn har enbart stärkt vår position i frågan. Dessutom kan man lungt konstatera att friskolorna kännt sig mera hotade av Björklund än av många socialdemokratiska skolministrar sedan 2006. Alliansen har klart försämrat den pedagogiska mångfalden för friskolorna och detaljreglerat i tidigare inte skådad omfattning. Resultatet ser vi t.ex. nu i problemen kring riksprislistan. Eller proceduren kring IB-elevernas slutbetyg som PJ och jag var överens om.
Samma sak när det gäller gymnasiet. Alliansens tudelade gymansieskola påstås gynna elever som inte vill plugga och som är skoltrötta. Men timmar har dom på yrkesprogrammen lika mycket av, dock ej svenska, engelska och matte, ämnen som arbetsgivarna efterlyser. Och antalet som inte klarar gymnasiet lär fortfarande ligga ungefär lika högt eftersom man inte ändrar något på IV-programmet, där de flesta eleverna som inte når högskolebehörighet går.
Att som PJ påstå att Kunskapsskolan står på spel är inte bara fel utan direkt osaklig. Jag vill istället påstå motsatsen. Med alliansen och framförallt Björklund i regeringsställning är kunskapsskolan hotad. Men framförallt behöver vi en skoldebatten som är saklig, inte enbart blockpolitsk och retorisk.
Till att börja med. Den rödgröna skolpolitiken görs inte upp av enbart socialdemokrater och vänsterpartiet. Och Miljöpartiet har redan tidigare visat var vi står i skolfrågorna kring t.ex. friskolorna. Att dessutom socialdemokraterna tydligt närmat sig oss i sin syn har enbart stärkt vår position i frågan. Dessutom kan man lungt konstatera att friskolorna kännt sig mera hotade av Björklund än av många socialdemokratiska skolministrar sedan 2006. Alliansen har klart försämrat den pedagogiska mångfalden för friskolorna och detaljreglerat i tidigare inte skådad omfattning. Resultatet ser vi t.ex. nu i problemen kring riksprislistan. Eller proceduren kring IB-elevernas slutbetyg som PJ och jag var överens om.
Samma sak när det gäller gymnasiet. Alliansens tudelade gymansieskola påstås gynna elever som inte vill plugga och som är skoltrötta. Men timmar har dom på yrkesprogrammen lika mycket av, dock ej svenska, engelska och matte, ämnen som arbetsgivarna efterlyser. Och antalet som inte klarar gymnasiet lär fortfarande ligga ungefär lika högt eftersom man inte ändrar något på IV-programmet, där de flesta eleverna som inte når högskolebehörighet går.
Att som PJ påstå att Kunskapsskolan står på spel är inte bara fel utan direkt osaklig. Jag vill istället påstå motsatsen. Med alliansen och framförallt Björklund i regeringsställning är kunskapsskolan hotad. Men framförallt behöver vi en skoldebatten som är saklig, inte enbart blockpolitsk och retorisk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
