Dagens skolsnackis är betygsinflationen. På DN-debatt påstår två forskare från Institutet för näringslivsforskning att det inte kan vara sant att eleverna i flera svenska skolor är så duktiga som dom betygen dom fått låter påskina http://www.dn.se/opinion/debatt/konkurrens-om-elever-ger-orattvisa-gymnasiebetyg-1.932111 , http://www.dn.se/nyheter/sverige/gymnasieskolor-som-satter-for-hoga-betyg-ska-straffas-1.932776 och http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3366471.svd
Men tänk om det är så att eleverna har knäckt koden? Dom har kanske lärt sig precis det som lärarna och nationella prov-konstruktörerna vill att dom skall lära sig och är så duktiga, i alla fall på det dom testas ? Det är det ingen som debatterar.
Istället utgår alla ifrån att det råder betygsinflation. Något som Skolverket så sent som i december förra året undersökte och avfärdade. man skrev väldigt tydligt att betygssnittet legat stilla under de senaste fem åren och någon betygsinflation inte föreligger.
Detta hindrar ju inte ministern och önsketänkaren Björklund att omedelbart beordra nationell rättning av en massa nationella prov. Lärarna verkar han inte lita på. Och fakta inte heller , verkar det som.
Och i radions studio Ett vill en rektor att högskolorna skall bestämma mera lokalt om intagningskriterierna, något Björklund ogillar skarpt. Trots att hans egen regering tillåtit att högskolorna formulerar upp till 30% av intagningkriterierna själv. Björklund verkar ha glömt vad han själv har varit med och bestämt.
Summa summarum: Ministern utnyttjar en ganska så diskutabel statistikartikel för att ytterligare driva på sin egen linje om starkare statlig styrning av skolan. Inte fakta, men tyckande regerar hos Björklund.
Och är det inte typiskt att när eleverna verkar ha knäckt koden och visat sig duktiga så tror ingen på dom !
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tycker möjligen att det är en lite märklig bild du förmedlar med dina försök att ge "alternativa" förklaringar till ökningen av antalet elever med MVG i alla ämnen. För det första så påstår ju artikelförfattarna bara att just den gruppen ökat dramatiskt i storlek och tydligen bara på vissa skolor. Följer man din tes så skulle alltså ett mycket litet antal (totalt 0.8 %) ha knäckt koden och visat sig duktiga (är väl också en slags självmotsägelse) koncentrerat till ett litet antal skolor. På alla andra områden brukar ju just knäckta koder få stor spridning - så är tydligen inte fallet här vilket är märkligt.
SvaraRaderaArtikelförfattarna hävdar ju inte att betygsgenomsnittet i allmänhet har ökat utan de observerar en avvikelse hos denna lilla grupp av elever/skolor. Både du och Björklund verkar ju därav dra rätt långtgående slutsatser.
Jag har arbetat som lärare i över 10 år och kan INTYGA att betygsinflationen är enorm. Gör en enkel koll. Ge några elever idag ett matteprov som gjordes av elever för 15 år sedan, så får du se.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaFelaktig uppsägning av Härnösandslärare
SvaraRaderaI april i år skrev Tidningen Ångermanland om en Härnösandslärare som blivit felaktigt uppsagd. Jag är den läraren. Det finns inga sakskäl för uppsägningen. Kommunens företrädare har erkänt detta och betalar mig skadestånd, motsvarande flera årslöner, för brott mot lagen och kollektivavtalet samt för sin vägran att rätta sig efter domen. Fast domen är precis som de själva har medgett att den ska vara vägrar de alltså att rätta sig efter den! Dessutom har jag i flera år dessförinnan varit avstängd från att undervisa – utan sakskäl. Hela tiden har jag haft lön. Naturligtvis bör jag få återgå i tjänst så att skattebetalarna får någon valuta för pengarna.
Jag har undervisat på Härnösands Gymnasium i ca nio av de dryga tretton år jag varit tillsvidareanställd i kommunen. Tyvärr står inte elevernas bästa i centrum i gymnasieskolor, utan istället huvudmännens konkurrens om den skolpeng som medföljer varje elev de lyckas locka till sin skola. När eleven väl är inskriven blundar skolledningen för eventuella problem denne har och pressar lärarna att sätta högre betyg än denne presterat för. Då höjs nämligen skolans plats i rankningen, så att ännu fler elever lockas dit. Härnösands Gymnasium ligger inte särskilt högt i rankningen, vilket inte spelar så stor roll, eftersom nämnda mekanismer gör att i princip alla gymnasieskolors betygssnitt ligger orimligt högt – nära VG. Detta problem har redogjorts för av bl.a. förra regeringens utredare Lars Lustig. På Skolverkets hemsida kan man se hur gymnasieskolors snittbetyg höjts från 1990-talet till 2000-talet. I en undersökning gjord av Göteborgsposten förra året medgav också 200 av 800 högstadielärare att de ibland sätter för höga betyg.
Den taktik som varit rådande, bland de många ledare för Härnösands Gymnasium som passerat revy sedan 1996, har sett ut på följande sätt: Det har gällt att slå undan benen för varje försök från lärares sida att upprätthålla nivån på undervisningen.
Redan när jag undervisade på Gudlav Bilderskolan i Sollefteå, 94/95, hette det att elevernas närvaro inte hade något med deras kunskaper att göra och alltså inte skulle ha någon betydelse för betygssättningen. Så har även ledningen i Härnösand brukat resonera. På senare år har det förtydligats, i Gymnasieförordningen, att läraren inte ska sätta betyg över huvud taget om betygsunderlag saknas p.g.a. skolk.
SvaraRaderaVidare säger Gymnasieförordningen att läraren i vid betygssättning kan - inte måste - ta hänsyn till en elevs funktionshinder, t.ex. dyslexi. Rimligt är ju då att kräva att eleven tar emot specialundervisning, om läraren ska gå med på att tänja på gränsen för godkänt i svenska. Kräver läraren det beskylls han/hon dock för att kränka eleven. I själva verket är det ju tvärt om. Att ställa samma krav på alla elever oavsett vilka förutsättningar de har vore fascistiskt. Bra enskild specialundervisning, som komplement till klassrumsundervisning, låter elevens egna behov och intressen styra så att hans/ hennes personlighet börjar blomstra.
Ovanstående är exempel på attityder hos ledningen som resulterar i att en elevs kunskapsutveckling är beroende av hans/hennes goda vilja att komma på lektionerna och ta emot undervisning. I de fall eleven struntar i undervisningen är lärare som lyder ledningen, istället för att ta sitt statliga uppdrag som myndighetsutövare på allvar, hänvisade till att enbart bedöma de uppgifter eleven lämnar in, förutom någon enstaka muntlig. Ifrågasätter läraren då om eleven gjort uppgifterna själv, kan han/hon anklagas för bristande tillit till eleven.
Ett sätt att säkerställa korrekt betygsättning vore att ha nationella prov i alla ämnen där alla mål och betygskriterier kan komma upp. Vidare skulle man ha en nationell provrättningsmyndighet och ingen skulle veta i förväg om det var läraren eller myndigheten som skulle komma att sätta betyget på en enskild elevs prestationer. I de fall myndigheten skulle göra det skulle läraren skicka dit uppsatser, eventuella expertutlåtanden om funktionshinder, videoinspelningar av när eleven gör muntliga och praktiska moment samt uppgifter om huruvida han/hon tagit emot undervisningen eller ej.
Eva Jorendal, behörig gymnasielärare i svenska och religionskunskap, Härnösand
Hej Mats
SvaraRaderaVill bara säga att jag inte tror att det är så enkelt som du tror....att eleverna har knäckt koden och att lärare och elever plötsligt förstått vad det handlar om. Jag tror också att betygsinflationen är riktig. Men för att få veta om det stämmer eller ej är det väl alldeles utmärkt att oberoende bedömare går in och rättar och bedömer elevers arbeten och prov, t ex nationella prov. Då ser man ju om resultaten överensstämmer med betygen. Det kan väl inte vara dåligt?
För övrigt var det intressant att läsa ovanstående lärares inlägg. En bild från verkligheten.